Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Syd-Afrika - IV. Kaffermissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 8 SJETTE KAPITLET.
stationerna erhålla undervisning i jordbruk och handtverk,
hvarigenom de sedermera kunna genom stationärt arbete bereda sig
erforderlig inkomst och icke såsom hittills nödgas att taga tjänst
som oxdrifvare och utan all tillsyn ströfva kring landet, utsatta
för allehanda frestelser och faror. I dylika praktiska värf
kommer således Norenius att vid sidan af sin kateketiska och
evan-gelisatoriska verksamhet undervisa kaffrerna vid Amoibie och
Oskarsberg.
Församlingsmedlemmarnes antal vid Amoibie är 7.
Ahö-rarne stiga till mellan 30 och 70, och på stationens område bo
omkr. 155 hedningar.
Den i juni 1886 afreste sekreteraren för Svenska kyrkans
mission, docenten H. W. Tottie, till Natal och Sululandet, där
han vistades i 4 månader, för att närmare taga reda på
missionsarbetet därstädes. Därvid besökte han ock sulukonungen
Dini-zulu. Sammanträffandet med honom skildrar han sålunda: »Vi
anhöllo genast om företräde och mottogos därpå i konungens
gräshydda. Då vi kröpo in den ene efter den andre, ropade vi
vid ingången, enligt bruket vid sulukonungens hof, »Dabisita»
(= fiendens man, d. v. s. du är fiendens öfverman), det
hyllningsord, hvarmed monarken tilltalas. Därpå satte vi oss enligt
etikettens fordringar alla tre tysta på marken, till dess den unge
konungen själf inledde samtalet genom hälsningen: »Sanibona»
(— jag har sett er). Dinizulu, som hade ett ungdomligt och
tilltalande utseende, satt till vänster i hyddan på en liten gräsmatta
och hade ingen annan beklädnad än den till en lifgördel sig
inskränkande national dräkten jämte en liten rödbrun schal, kastad
öfver skuldrorna. Till höger i hyddan hade Undabuko,
konungens farbror, intagit sin plats, och vid hans sida satt en
kungatjänare, som under audiensen pliktskyldigast instämde i allt, hvad
konungen behagade yttra.»
Vid sin skilsmessa från konungen gaf Tottie honom sitt
resschatull, och med barnsligt nöje betraktade konungen alla de
föremål, som schatullet innefattade, såsom borste, kam, spegel
m. m. Därefter uttryckte han sin stora belåtenhet med gåfvan
och hembar sin tacksamhet därför. Som Tottie gärna ville hafva
något minne från kungakraalen, så bad han att få taga med sig
en af de fjädrar, som lågo på golfvet. »En fjäder är en alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
