Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Östra Afrika - II. Missionerna på Suahili- och Somalikusterna samt i länderna därinnanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONERNA PÅ SUAHILI- OCH SOMALIKUSTERNA. 31 I
I Usambara finnas utom hufvudstationen Magila tre mindre
stationer. 7 prästvigda och 4 oordinerade europeiska
missionsarbetare verka därstädes, understödda af 1 ordinerad och 13
oordinerade infödda män samt 5 europeiska kvinnor och 1 infödd
medarbetarinna. Under missionens vård stå 704 personer, af
hvilka 153 äro kommunikanter. I 4 skolor undervisas 300 elever.
Londons missionssällskap föranleddes så mycket mer att
börja ett missionsföretag i Östra Afrika, som det därtill erhöll en
uppmaning af den frikostige engelske missionsvännen, herr Robert
Arthington i Leeds. Denne man erbjöd sig på samma gång att
gifva 5,000 pund sterling (= 90,000 kronor) för att hjälpa
företaget i gång.
Sällskapet kallade Moffats måg, missionär Roger Price från
Syd-Afrika, att leda färden till Tanganjikasjön, där man hade
bestämt sig för att försöka upptaga ett missionsfält. Price trodde
det vara möjligt att i Östra Afrika resa med oxvagnar, såsom i
Syd-Afrika är brukligt. I april 1877 afreste missionärerna från
England, och den 24 juli s. å. lämnade de Afrikas östra kust
för att söka uppnå det föresatta målet. De hoppades, att detta
skulle kunna ske redan före årets slut, men i detta hopp skulle
de finna sig svikna. De hunno detta år icke längre än till
bergstrakterna i Usagaralandet, omkring 8 svenska mil öster om den
engelska kyrkans missionsstation Mpwapwa. Den för hornboskap
dödande tsetseflugan fans mot förmodan i stor mängd inom de
områden de sedan hade att genomfara, hvadan det ej var värdt
att vidare tänka fortskaffa sig med oxar. De måste således
stanna och ombesörja färdens vidare fortsättande med tillhjälp
af infödda bärare. Först den 6 augusti 1878 framkommo 4 af
missionärerna till Udjiji, sedan de i mer än 12 månader haft att
bekämpa otroliga motgångar och svårigheter. Under vägen hade
de besökt Uramlo, dit den där härskande wanjamwesihöfdingen
Mirambo inbjöd dem att komma och anlägga en missionsstation,
som äfven upprättades 1879.
Under vägen hade tvänne af de äldre missionärerna vändt
tillbaka, den ene för att ordna förbindelserna med hemlandet,
den andre till följd af sjukdom. Endast en erfaren missionär fans
bland de fyra, som lyckades nå Udjiji. Denne, pastor J. B.
Thomson, hade dock under vägen lidit skada till sin hälsa och afled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
