Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Östra Afrika - II. Missionerna på Suahili- och Somalikusterna samt i länderna därinnanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ÅTTONDE KAPITLET.
muhammedanerna som för galla, hvilka besökte staden, predika
Guds evangelium. Ar 1887 öfverföll somalifolket de i närheten
af Witu belägna gallabyarne samt plundrade, mördade och brände.
Följden häraf var den, att en stor mängd flyktingar, sårade och
döende, kommo till Witu. Härom skrifver Hedenström i ett af
sina bref: »Jag skulle gå till galla, och nu komma de till mig.»
Den erfarenhet, som han förut vunnit på missionsfältet i att
behandla sjuka och sårade, kom nu väl till pass. Gud välsignade
ock hans verksamhet på detta område, så att han vann stort
förtroende hos dem, med hvilka han kom i beröring. Det af kriget
hemsökta gallafolket önskade att med Hedenströms hjälp och
under hans ledning på någon lämplig plats ånyo uppbygga sina
byar. Hedenström företog ock i deras höfdingars sällskap en
undersökningsresa. Men planen omintetgjordes, emedan de icke
kunde enas om en lämplig plats. Sedermera skingrades dessa
galla hit och dit så när som på en höfding, Abba Osi, hvilken
jämte familj kvarstannade hos Hedenström och ännu i dag icke
helt lämnat honom.
Ifrån denna tid trängde sig alltmer och mer den frågan
på Hedenström, hvart Gud ville sända honom. Han företog
åtskilliga undersökningsresor, däribland en äfven uppför Danafloden,
men utan att det ledde till något resultat.
Under denna tid intogs den eljes behjärtade mannen af
mycken modlöshet. Han gjorde åtskilliga försök att bosätta sig
bland va-bonistammen, i förhoppning att kunna vinna ingång
bland detta af slafjägare och somali plågade folk. Men
förgäfves. Då han nu icke heller hade den ringaste utsikt att kunna
bedrifva någon missionsverksamhet i Witu, så beslöt han att
lämna denna plats och draga sig ned till Lemu. Dock — den
rastlöse mannen kunde icke längre förblifva i overksamhet på
denna plats. Han rustade sig till en ny undersökningsresa
uppför Danafloden, och denna resa syntes krönas med bättre
framgång. Den 9 december 1888 anlände han till byn Kolésa vid
södra stranden af nämnda flod, fyra dagsresor från kusten. Med
vänlighet mottogs han af därvarande stam, påkåmåerna, som
erbjödo honom plats att bygga en station. Rundt omkring bo
ock galla och va-boni, hvilka besökt honom dagligen. Såväl
påkåmåer som där omkring boende galla och va-boni förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
