Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nordöstra Afrika - I. Abyssinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABYSSINIEN.
327
De anlade en missionsstation, som hette Derma, och begynte,
understödda af de förut i landet varande missionärerna, sitt arbete.
Men konungens sinne blef allt ombytligare och våldsammare.
Oro visade sig i hans land, Egypten hotade med krig, kejsar
Napoleon i Frankrike afböjde att ingå i underhandlingar med
honom, i det han lät hälsa honom, att han icke ville inlåta sig i
några förbindelser med en monark, som hade för sed att låta
af-hugga händer och fötter på sitt folk. Ett bref från den
abys-sinske härskaren till drottning Viktoria blef obesvaradt.
Missionär Stern hade förut en gång, iförd sina ridstöflar och med
ridspö i handen, uppvaktat konung Teodoros, hvilket mycket illa
upptagits. När han nu vid ett annat tillfälle infann sig, just som
konungen nyss hade lämnat middagsbordet, och konungens tolk
illa återgaf missionärens ord, blef tolken på stället piskad till döds.
I häpenheten råkade då missionären sticka ett finger i munnen
och bita i det. Detta är i Abyssinien tecken till, att man svär
hämnd. Genast blef Stern själf pryglad och kastad i fängelse.
Genom förräderi af en fransman fick konungen vidare reda på,
att Stern och Rosenthal samt fru Flad skrifvit eller muntligen
uttalat sig ogynnsamt om honom o. s. v.
Nu blef konungen utom sig af raseri. En stor del af
missionärerna samt deras hustrur och barn fängslades, liksom äfven
engelske konsuln och framdeles ett från engelska regeringen
ankommet sändebud, som skulle utverka fångarnes frigifning.
Genom hvarjehanda tillfälligheter och missförstånd samt den ofvan
omnämnde, förrädiske fransmannens underblåsning omintetgjordes
gång efter annan alla försök till att stämma konungen
försonligare. Waldmeier och några andra chrischonabröder fingo väl
njuta någorlunda frihet, men endast för att under strängt arbete
åt konungen förfärdiga krigsredskap och andra industrialster, som
det föll honom in att önska sig. Hans misstänksamhet och
grymhet kände snart inga gränser. Hundratals af sina
undersåtar stympade han eller aflifvade dem på det mest upprörande
sätt. Från hösten 1863 till våren 1868 hade sålunda européernas
lif sväfvat i ständig fara, och de största skändligheter utöfvats af
den till ett vilddjur vordne konungen.
Då anlände den engelska krigshären framför Magdala, och
Waldmeier kunde ändtligen förmå konungen att lösgifva européerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
