Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIONDE KAPITLET
De östafrikanska öarna.
Madagaskar, som på 1270-talet sannolikt för första gången
skådades af en europé, den venetianske upptäcktsresanden Marco
Polo, återupptäcktes år 1500 af den portugisiske sjöfaranden
Diego Diaz samt är näst Nya Guinea och Borneo den största ö
på jorden. Ytinnehållet uppgår i det närmaste mot
Österrike-Ungerns, och ön utgör i många hänseenden en värld för sig.
Belägen i Indiska hafvet, skiljes hon från Afrikas östra kust
genom den breda Mosambikkanalen. Kustlanden äro flacka utom
på den norra och sydöstra sidan. Från kustslätterna höjer sig
landet terassformigt, med brantare uppstigningar i öster än i
väster. Det inre utgöres af högplatåer, hvilkas höjd växlar mellan
300 och 1,800 meter (1,000 och 6,000 fot). De högsta bergen
ligga ungefär midt på ön och hafva toppar af ända till 2,730
meters höjd (= 9,195 fot).
I allmänhet har ön en rik nederbörd och är därför väl
bevattnad samt äger otaliga källor och strömmar. Inga ödemarker
finnas, om man undantager några smärre områden i de på
nederbörd fattigare delarne i väster och sydväst.
Få sjöar af någon betydenhet finnas. Störst är Alaotra,
som ligger nordöst om Antananarivo. Inga vulkaner äro nu i
verksamhet, men många finnas, som för längesedan hafva slocknat,
och talrika heta källsprång samt årligen förekommande lindriga
jordskalf angifva en vidt utgrenad vulkanisk verksamhet i
jordens inre.
Af mineralier förekommer i synnerhet järn i stor mängd
och af utmärkt beskaffenhet. Antimon, stensalt, bly och olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
