Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
ÅTTONDE KAPITLET.
Malagassernas religion har af gammalt varit ett slags
naturdyrkan, blandad med fetischism. De hafva dock ganska väl vetat,
att det fins blott en enda Gud, som är upphöjd öfver allt skapadt,
men de hafva icke trott honom befatta sig med det, som
försiggår här i världen. Jämte sitt öfriga afguderi hafva de äfven,
åtminstone i vissa trakter, dyrkat sina förfäders andar.
Fetisch-vårdarne voro dock icke i egentlig mening några präster, ej heller
hade malagasserna någon regelbunden gudstjänst, utan de
befattade sig med religionen, endast när de därtill trodde sig äga
någon särskild anledning. Ett slags gudsdom har ock hos dem
varit mycket i bruk, i det den, som blifvit anklagad för brott,
tvingats att dricka en giftig dryck. Har han då uppkastat giftet
och förblifvit oskadad, så har han förklarats oskyldig, i motsatt
fall har han på det ohyggligaste sätt marterats till döds.
Portugiserna, som först upptäckte ön, gjorde intet allvarsamt
försök att där anlägga kolonier. Sådana försök gjordes däremot
under 16- och 1700-talen af fransmän, holländare och
engelsmän. Enda följden blef, att hopar af europeiska äfventyrare satte
sig fast på åtskilliga af öns kuster och därifrån idkade sjöröfveri.
När dessa fribytare hårdt ansattes at sjömakternas krigsskepp,
sände de ombud till svenske konungen, Karl XII, och inledde
underhandlingar om öns ställande under Sveriges beskydd. I
Sverige väckte förslaget mycken genklang, och gång efter annan
arbetades det, äfven under Ulrika Eleonoras och Fredrik I:s
regeringar, för dess förverkligande. Något resultat följde dock icke,
ehuru år 17 21 en expedition t. o. m. utrustades för att taga ön i
besittning. Efter 1728 synes man i Sverige hafva uppgifvit
tankarna på Madagaskar.
Vid midten af 1600-talet uppträdde sakalavafolken såsom
eröfrare, trängde fram mot norr och underlade sig nästan hela
ön, på hvilken de grundade tvänne riken. I slutet af 1700-talet
reste sig den i Imerina boende hovastammen under sina krigiska
och begåfvade härskare Andrianimpoina och hans son och
efterträdare Radama, tillkämpade sig oberoende och underlade sig
sedan i sin ordning större delen af ön. Med den sistnämnde,
Radama I, som år 1810 vid 18 års ålder blef konung, kan
Madagaskars historia i egentlig mening först sägas begynna. Han
upphäfde på uppmaning af England slafhandeln, hvars utöfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
