Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
ÅTTONDE KAPITLET.
sina båda söner Jean och Pierre till medhjälpare. En kristen
menighet af omkring 3,000 personer samlades omsider på ön.
Jean Le Brun verkade 1861 någon tid på Madagaskar; Pierre
nämnes ej vidare, han hade troligen aflidit. Ar 1865 fick den
gamle, nitiske Le Brun lämna sitt arbete och ingå i hvilan. De
kristna församlingar, som voro frukten af hans verksamhet, hade
kongregationalistisk församlingsordning till år 1876, då de
bildade ett presbyterianskt samfund.
Då Le Brun utgick, var det sällskapets mening, att han från
Mauritius möjligen skulle kunna bereda sig ingång på
Madagaskar. Han blef dock snart så upptagen med arbete på
Mauritius, att det för honom icke kunde komma i fråga att tänka på
o
något annat missionsfält. Ar 1818 utsändes således tvänne nya
missionärer, Tomas Bevan och David Jones, som jämte sina
hustrur anlände till Mauritius i juli samt till Tamatave på
Madagaskar i augusti nyssnämnda år. De slogo sig ned på
Madagaskar ej långt från kusten och öppnade en skola. Men det
dröjde ej länge, förrän fru Jones och ett makarne Jones’ barn
samt båda makarne Bevan och deras barn dukade under för
malariafebern. Genom slafhandlarnes åtgärder tvingades den af sorg
hårdt nedtyngde missionär Jones att i juli 1819 draga sig
tillbaka till Mauritius. Följande år återkom guvernören Farquhar
från ett besök i England och lät då sin agent Hastie åtfölja Jones
till Antananarivo, där konung Radama med glädje och
kanonsalut hälsade dem välkomna och ställde ett hus i hufvudstaden
till missionärernas förfogande. Detta skedde i oktober 1820, och
från den tiden kan den evangeliska missionen på Madagaskar
räkna sin begynnelse.
Nya missionärer anlände, såsom David Griffiths 1821 och
Jeffrey 1822. Den senare åtföljdes af 4 kristliga handtverkare,
som enligt konung Radamas önskan skulle undervisa
malagas-serna i hvarjehanda europeiska arbeten och handslöjder. Sedan
missionärerna vunnit herravälde öfver språket, predikade de för
stora skaror. Ett kapell uppbyggdes i hufvudstaden och
öppnades mot slutet af 1823, och i all synnerhet bedrefs
skolundervisningen med stor kraft. I själfva det kungliga palatset
öppnades en skola för vuxna personer, där 300 officerare och deras
hustrur erhöllo undervisning. Från 1824 sändes några af de bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
