Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ÖST AFRIKANSKA ÖARNA.
403
Här skulle de nu börja att utkasta frälsningens not. Låtom
oss göra ett besök hos missionär Engh i hans hydda. Den är
hvarken stor eller vacker: fyra lerväggar, jordgolf och halmtak.
För att kunna mottaga så många infödingar som möjligt måste
hela rummet utrymmas. Men hvar skall då blifva plats för
sofrum, och hvar skall missionärens hustru få en fridlyst plats, dit
hon kan draga sig undan, när krafterna icke längre räcka till? Jo,
under sådana förhållanden blir man uppfinningsrik. Uppe under
halmtaket läggas simpla bräder från den ena lermuren till den
andra. Detta bildar ett rum, dit man kommer genom att klättra
på en för tillfället hopslagen stege. Nere i hyddan samlas dag
efter dag allt flere och flere af traktens befolkning för att se de
förunderliga främlingarne och för att höra, hvad de hafva att
berätta dem. De församlade vuxna männen och kvinnorna äro alla
utan undantag att hänföra till tjufvar, röfvare, bedragare, mördare,
äktenskapsbrytare och skökor. Synden har ock satt sin vanliga
stämpel på deras ansikten. Här samtala de utan blygsel om sitt
usla syndalif. Dessa människor äro i sanning förvillade får utan
någon herde. Men här öppnar sig ett oöfverskådligt fält för
evangelisk verksamhet. Det gäller att samla de förvillade till
den gode herden, Jesus Kristus. Ordet om den korsfäste och
uppståndne frälsaren visar sig äfven här mäktigt att böja det ena
i synden förhärdade hjärtat efter det andra, och snart är en liten
hop hedningar samlad, som under längtan efter syndernas
förlåtelse och evigt lif beder om att blifva döpt till Kristus.
Men just som missionärerna begynte vinna folkets
förtroende, kom budskapet om drottning Rasoherinas död år 1868.
Man fruktade, att det mäktiga hedniska partiet ånyo skulle
komma till makten, och därför började besöken i missionshyddan
att upphöra, och de infödda tjänarne öfvergåfvo missionärerna
af fruktan för förföljelse. Till och med ägaren af den lilla
hyddan yrkade, att de skulle lämna den, emedan han fruktade det
värsta. Missionärernas ställning syntes således rätt svår, och den
lilla brodd till ett nytt lif, som man med glädje sett uppspira,
syntes alldeles blifva förkväfd. Men dessa pröfningens dagar
voro snart öfver; ty det dröjde icke länge, förrän underrättelse
kom från Antananarivo, att den nya drottningen, Ranavalona II,
icke allenast var mycket vänligt sinnad mot kristendomen, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
