Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. De östafrikanska öarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
NIONDE KAPTILET.
uppenbarar sig inom de nybildade församlingarna, hvilken med
andens vapen måste bekämpas, så kunna vi icke undgå att få
det totalintrycket vid betraktandet af det utförda missionsarbetet
på detta missionsfält, att det af Herren varit särdeles välsignadt.
Vi hoppas, att han, som begynt det goda verket, äfven skall
bringa det till en härlig fullbordan.
Men Norska missionssällskapet har äfven missionsverksamhet
bland de vilda sakalaverna på Madagaskars västkust. Dessa äro
af malajisk härkomst med blandning af afrikanska och arabiska
folkstammar. De hafva varit i besittning af den västra
kuststräckan, där de upprättat åtskilliga riken. Af dessa blef det i
norr belägna Menabé i början af detta århundrade underkufvadt
af hovaerna, hvilka af sakalaverna betraktas som deras bittraste
fiender. Den södra delen af Sakalavalandet, som heter Fiherenga,
bibehöll däremot sin själfständighet. Det är i denna del af landet,
hvarest Norska missionssällskapet bedrifver missionsverksamhet.
Missionär Walen skildrar sakalaverna påföljande sätt:
»Sakalaverna äro ett starkt och vackert folk. Deras hudfärg är mörk,
nästan som negrernas. De hafva långt, knollrigt hår, bred och
hög panna, stora, djupt liggande ögon. De hafva stora näsborrar
och icke synnerligen tjocka läppar. De se stolta och öfvermodiga
ut. De äro listiga och mycket benägna för att stjäla, supa och
strida. Därför plundra och röfva de öfver allt, hvar de komma.
Ett mera tjufaktigt folk än sakalaverna kan icke tänkas. En af
de bästa sakalaver jag känner berättade för mig, att alla
saka-laver voro tjufvar; ’jag också’, tillade han.»
Angående deras förhållande till européerna säger Walen:
»När man kommer till sakalaverna, blir man förvånad öfver deras
godhet och villighet att hjälpa. Men när de tro sig hafva den
främmande i sitt våld, framkommer deras sanna karaktär, i
det att de tigga allt, hvad de se, och försöka stjäla allt, som de
kunna öfverkomma. Våga de icke bruka våld, så taga de sin
tillflykt till list. De komma in i européernas hus, såsom deras
vänner naturligtvis, medhafvande någon prins eller annan stor
man som sin ledsagare. Ingenting i huset finnes, som de icke
bedja om att få, naturligtvis beledsagande sina tiggerier med
smickrande uttryck om den främmande. Hör han nu icke på
deras tal och låter dem icke få, hvad de bedja om, så säga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
