Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - II. Syrien och Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
ÅTTONDE KAPITLET.
ligger äfven nära medelhafskusten. I Samariens högland märkes
Nablus, och i Galiléen ligga Nasaret, där Jesus tillbringade det
mesta af sin barndom, och Tiberias vid Gennesaret. I Syrien är
Beirut viktigast såsom hamnstad och handelsplats. De fordom
så betydande feniciska handelsstäderna Sidon och Tyrus ligga
sydligare, men äro nu knappt en skugga af hvad de förr varit.
Inuti landet ligger Damaskus, en urgammal och ännu ganska
betydande stad. Långt upp i norr, äfven i det inre, ligger Aleppo,
som likaledes är en rätt stor handelsstad. Nära floden Orontes’
utlopp igenfinnes det nu obetydliga, men fordom mycket
blomstrande A ntiokia.
Under den apostoliska tiden spriddes kristendomen hastigt
i Jerusalem och de omgifvande trakterna. På den första
pingstdagen efter Jesu uppståndelse blefvo omkring 3,000 judar
omvända. Af dessa voro dock en stor del från andra länder, ehuru
de för tillfället vistades i Jerusalem. I sistnämnda stad befunnos
snart de troende hafva så tillväxt, att endast männen utgjorde
omkring 5,000 (Apg. 4: 4). Fortfarande tillkommo stora skaror
(kapp. 5: 14; 6: 7), och till Paulus kunde de äldste i Jerusalem
snart tala om, att många tusen (ordagrant: många tiotusentals)
judar hade blifvit troende (Apg. 21: 20). En förstlingsskörd af
hedningar insamlades äfven i Cesarea genom Petri besök i
Kor-nelii hus (kap. 10), och särskildt i Antiokia uppstod en församling
af frälsta judar och hedningar, hvilka där gemensamt fingo
namnet kristne (kap. 11).
Sedan Jerusalem blifvit intaget af romarne, och judarne hade
förskingrats, samlades de judiska lärarnes stadgar och de från
fäderna muntligt fortplantade, såsom heliga ansedda sägnerna
och upptecknades. Så uppkommo tvänne samlingar, tillsammans
utgörande judarnes s. k. talmud. Efter de föreskrifter, som däri
innehållas, öfva judarne, sedan de blifvit förskingrade, sin
gudstjänst, som nästan uteslutande består i tomma ceremonier utan
ande och lif. Till dessa öfningar hör upprabblandet på vissa
tider af föreskrifna böneord, under det i pannan och på ena
handen läderkapslar medels långa remmar äro fästade. Inuti
dessa slutna kapslar ligga pergamentsremsor, på hvilka några
ebreiska bibelspråk äro präntade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
