Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - II. Syrien och Palestina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 ÅTTONDE KAPITLET.
Under det egyptiska kriget måste han lämna platsen åren 1827
—33. Men så snart omständigheterna det medgåfvo, återvände
han. Åtskilliga judar blefvo omvända och läto döpa sig. En
plats för gudstjänst behöfdes, hvarför Nikolayson år 1835
föranstaltade om inköp af en byggnadsplats på Sion, midt emot
Davids borg och i närheten af ]aff apor ten. Grunden till byggnaden
lades den 10 febr. 1840, men genom krigsoroligheterna och
svårigheten att utverka sultanens skydd för den nya kyrkan
fördröjdes fullbordandet. Först den 21 januari 1849 kunde den nya
Kristuskyrkan invigas.
Konung Fredrik Wilhelm IV af Preussen hade emellertid
gjort ärkebiskopen af Canterbury det förslag, att England och
Preussen gemensamt skulle underhålla en evangelisk biskop i
Jerusalem. Denne skulle tillsättas växelvis af engelska och preussiska
regeringarna. Till underhåll gaf konungen ett bidrag,
motsvarande 270,000 kronor, ur sin privatkassa. Den framstående
missionären, doktor McCaul erbjöds att intaga den nya
biskopsstolen, men han vägrade, emedan han ansåg, att en kristen israelit
borde innehafva denna plats. Då utsågs därtill professorn vid
Kings College i London Mikael Salomon Alexander. Denne
var född af judiska föräldrar i Polen och hade såsom rabbin
kommit till England. Då han där en dag 1821 gjorde en
promenad, fästes hans uppmärksamhet vid en annons, som
tillkännagaf hållandet af en liten missionsförenings årsmöte. Det var en
landsortsförening, bildad för understödjandet af Londons
jude-missionssällskap. Alexander frågade sin följeslagare, hvad
Londons judemissionssällskap ville uträtta. Han fick veta, att detta
sällskap medels nya testamentet önskade föra judarne till
omvändelse. Rabbinen frågade genast, hvad nya testamentet var,
och fick till svar, att det var en bok, full af galenskaper, och
att han borde läsa den boken för att själf blifva så mycket mer
befästad i judendomen samt i stånd att så mycket bättre kunna
vederlägga de kristne.
Alexander skaffade sig och läste nya testamentet. Följden
blef, att han efter en fyraårig inre kamp år 1825 öfvergick till
kristendomen. Två år därefter ingick han såsom präst i Engelska
kyrkans tjänst och verkade först såsom judemissionär i Danzig
samt anställdes sedan vid Kings College i London såsom pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
