Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - III. Mindre Asien och Europeiska Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
ÅTTONDE KAPITLET.
En ung armenier, som hade låtit förleda sig till att antaga
islam, men sedan ångrat sig och återvändt till kristendomen, blef
i aug. 1843 halshuggen, och samma straff var äfven tillämnadt
en grek i det inre af Mindre Asien. Men då ingrep den engelske
ambassadören sir Stratford Canning och lyckades med understöd
af preussiska, franska ock ryska regeringarna förmå sultanen att
år 1844 skriftligen lofva, att lagen om dödsstraff i sådana fall
som dessa icke vidare skulle tillämpas och ej heller något annat
straff tillfogas den, som återvände till sin förra religion. Vidare
försäkrade sultanen, att i Turkiet ingen skulle vidare förföljas
för sin religiösa tro. Och dock började just vid denna tid en
bitter förföljelse, som varade i trenne år.
En man, vid namn Matteos, hvilken i sin ungdom, då han
studerat under Peschtimaldschan, varit berörd af evangelium, men
sedan helt och hållet intagits af äregirighetens demon, blef 1844
utnämnd till armenisk patriark i Konstantinopel. Då han väl
insåg, att de troende armenierna aldrig skulle böja sig efter hans
vilja, beslöt han utrota dem. I denna afsikt förbundo sig med
honom flere af de öfriga armeniska kyrkofurstarne, hvarför
förföljelsen snart rasade med omänsklig grymhet både i
Konstantinopel och Mindre Asien.- De troende beröfvades genom alla
slags påfund sitt uppehälle. Bannlysningar afkunnades öfver
dem. Bastonad och annan tortyr användes mot dem.
Evangeliska böcker uppbrändes o. s. v.
De amerikanska missionärerna hade icke velat bilda något
nytt samfund, utan endast arbetat på väckandet af lif i den gamla
armeniska kyrkan. Men nu utdrefvos de troende med våld ur
denna kyrka. Det blef således intet annat öfrigt än att
sammanföra dem i ett evangeliskt samfund. Detta skedde i
Konstantinopel den i juli 1846, och exemplet efterföljdes skyndsamt i
provinserna. Den evangeliska kyrkan i Tzirkiet, som sålunda
bildades, erhöll den turkiska regeringens erkännande den 15
november 1847. Ar 1850 förmedlade engelske ambassadören, att
sultanen ytterligare bekräftade den evangeliska kyrkans
själfständighet och okränkbarhet, och ehuru under flere år många
förföljelser och svårigheter ändock fortforo, drog den engelska
regeringen försorg därom, att sultanens påbud alltmer och mer
måste börja efterlefvas. Den engelske ambassadören, sir Stråt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
