Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Arabien, Syrien och Mindre Asien - III. Mindre Asien och Europeiska Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
ÅTTONDE KAPITLET.
för det kristna lärarekallet, få återgå till sina förra
sysselsättningar. De öfriga bibringas visserligen icke någon lärd
utrustning, men de få grundligt studera bibeln och hvad som hör
till verksamheten i en kristen församling. Mellan ett och två
dussintal lärare utgå årligen från denna skola. Därifrån utgick
också — vi tro det var på 1860-talet — den blinde predikanten
Hohannes, som på grund af sin utomordentliga bibelkunskap
fick tillnamnet »Den vandrande konkordansen». Ofta hade han
hört af sina lärare, att någon andlig tillväxt icke kan väntas i en
missionsförsamling, där man icke med gladt hjärta vill bidraga
något för Guds sak. Han hade äfven hört omtalas en viss
församling, för hvilken missionen hade utgifvit 40,000 piaster (omkr.
7,000 kr.), men som själf på 13 år icke hade bidragit med mer
än 50 piaster (omkr. 8 kr.). I denna församling var det ock,
sades det, en sådan andlig tröghet, att man knappt visste, om
något kristligt lif fans hos medlemmarne. Men när Hohannes
lämnade skolan, blef han sänd just till denna församling.
Missionssällskapet utfäste sig att betala 1,500 piaster (= 250 kr),
eller något öfver hälften af hans årsunderhåll; det öfriga önskade
man, att församlingen skulle tillskjuta. Denna önskan syntes
dock omöjligen kunna gå i fullbordan, och hvad som då mest
bekymrade Hohannes, var frågan, hvilken skulle bestrida
omkostnaderna för vården af de spridda kristna församlingarna bland
hans folk, om missionssällskapet upphörde med sin verksamhet.
Han började ifrigt bedja Gud om visdom och ledning, och så
väcktes inom honom tanken, att han skulle själf göra en början
med att gifva tionde af alla sina inkomster. Det syntes honom
vara omöjligt att kunna det, men då han trodde sig hafva fått
denna ingifvelse från Gud, beslöt han i alla fall att följa den.
Han omtalade alltsammans för tvänne af sina medarbetare i
angränsande församlingar, och de beslöto sig äfven för att gifva
tionde. Söndagen därpå meddelade han församlingen de beslut,
hvartill han och hans kamrater kommit, och den kamp han i sitt
inre hade genomgått. Detta verkade såsom en tändande gnista.
Alla voro nu redo att gifva tionde, och en flyktig beräkning
visade genast, att de själfva därigenom mer än tillräckligt kunde
betala sin nye lärare hela hans underhåll, hvilket de ock åtogo
sig att göra. Det blef stor glädje bland dem, och de blott för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
