Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Mongolfolken i Syd- och Öst-Ryssland samt i Sibirien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONGOLFOLKEN I SYD- OCH ÖST-RYSSLAND SAMT I SIBIRIEN. 537
med hans färder är blott ett, nämligen att predika Kristus den
korsfäste till frälsning och lif för syndare. Hvad han fått utstå
af förföljelser, vakor, mödor, arbete, hunger och törst, och hvad
tålamod och ihärdighet han bevisat, det är allt skrifvet i Guds
bok; ingen människa skall någonsin rätt kunna skildra det. En
gång, sedan polisen rört upp allt för att få honom fatt, blef han
gripen af en poliskonstapel. Stackars Jakob darrade af
förskräckelse. Men konstapeln såg framför sig en liten, spenslig gubbe,
torftigt klädd och med ovanligt litet hufvud och ansikte, det
senare till hälften betäckt af gråsprängdt skägg. Tvekande,
huruvida denne obetydlige man kunde vara den person, för hvars
gripande man haft så stort besvär, frågade konstapeln: »Ar du
verkligen Jakob Delakovitsch?» När frågan bejakades, sade
konstapeln: »Hvad vill det säga? Skall man göra så mycket väsen
för en sådan? Han är ju icke värd två kopek.» Men denne man
är nog mycket värd i Guds ögon. För några år sedan ingick
han i baptistsamfundet, dock på det uttryckliga villkor, att han
får vara fri att öfva gemenskap med troende kristna, hvar helst
han finner dem, och hvad samfund eller riktning de tillhöra.
Det ryska prästerskapet sörjer för, att polisen öfver allt är
i rörelse för att gripa »kättare» .och göra dem oskadliga. Det
är ett under, att ändock någon evangelisk verksamhet kan
bedrifvas, och man måste beundra de troendes själfuppoffrande nit
för själars frälsning. Men ormalisten måste därvid alltid åtfölja
dufvoenfalden. En gång kom en predikant till en rysk stad och
tog in på ett hotell. På anfordran uppvisade han sitt pass,
hvarjämte han noga måste redogöra för, hvarifrån han kom och hvart
han ämnade sig. Men så kom den svåra frågan »Hvad skall
du göra där (på den plats, dit han tänkte resa)?» »Jag skall lega
arbetare för min herres vingård», svarade predikanten frimodigt.
Svaret godkändes, ty polisen anade icke, att det hade en andlig
betydelse. Då några predikanter vid ett annat tillfälle uppgifvit
målet för sin färd och tillfrågades, hvad de där skulle uträtta,
svarade de: »Vi skola se efter, huru fåren vårdas där.» De tänkte
på Kristi får, men eftersom på den uppgifna platsen stora
fårahjordar höllos, misstänkte polisen icke, att någon djupare mening
låg svaret, och predikanterna fingo sina pass påskrifna. En
annan gång uppgåfvo några predikanter, att de hade en brud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
