Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litet som en eldsvåda. För hvarje sådan reste sig staden
ännu skönare ur askan. Och invånareantalet växte ganska
hastigt. År 1739 hade staden 14,940 inv., 1800 (med
Mariebergs förs. och Amiralitetets varf) 19,639, 1830
26,634 inv., 1855 37,543 inv., 1887 ej mindre än
omkr. 94,000 inv. och 1891 är folkmängden säkert öfver
105,000.
Af Carl IX:s och Gustaf Adolfs stolta dröm har det
blifvit en storartad verklighet.
Detta icke blott hvad invånareantalet angår, utan
ock hvad handel och industri beträffar. Dessa hafva nu
visserligen lidit af de dåliga tiderna, och det i hög grad,
men de togo i början på 1870-talet riktiga jättesteg framåt.
I forna tider, då Ostindiska sjöfarten samt ett rikt
och väl betaldt sillfiske riktade Göteborg, hopade sig här
stora rikedomar, och då Napoleon I påbjöd sitt
kontinentalsystem, simmade Göteborg i öfverflöd, såsom varande
nederlagsplatsen för Englands kolonialvaror till kontinenten.
Men äfven för krigsfaror har Göteborg varit utsatt.
Kristian IV belägrade staden 1644, och 1676 afslogs ett
angrepp. Den danske sjöhjelten Tordenskjöld tog
visserligen Karlsten 1719, men Elfsborg och Göteborg kom
han icke åt. År 1788 voro danskarne nära att taga
staden, då Gustaf III kom och räddade den. Sedan dess
ha utländingar icke försökt att taga staden med
fiendehand; i stället har staden med vänlighet tagit mot en
mängd utlänningar. Och det talar godt för Göteborg,
att dessa främlingar i allmänhet inom mycket kort tid
blifvit gode göteborgare.
Det ser icke heller ut, som om regering och
riksdag skulle frukta att den eviga freden, hvad Sverige
angår, skall blifva störd. Åtminstone äro dessa ofta oeniga
makter eniga åtminstone i den saken, att låta Sveriges
snart första handelsstad ligga alldeles öppen för fienden.
Nu har Göteborg endast ruinerna qvar af sina forna
fästningar. Landsidans skansar, Lejonet och Kronan, stå
qvar som minnen från en försvunnen tid, utan att göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
