Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under dansk-tyska kriget - Napoleon III och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEON III OCH SVERIGE
155
dömet: grefve Manderström, "hvilken skrämmes
af allting, som icke är försagdhet". Större
rättvisa talar ur dessa ord:
Deri förebråelse man kan rikta mot honom liksom
mot svenska regeringen i dess helhet, är att ha trott
komplikationerna för aflägsna och för osannolika för att
alltid i sina ord iakttaga den kloka måtta, som varit
nödvändig, för att man icke nu skulle ha skäl förvånas
öfver deras passivitet. (D. 4 mars)
Ledsamt nog mötte Fournier en betydligt
oförbehållsammare kompars i konungen själf. För
Karl XV var Napoleons vänskap den
Arkimedes-punkt, som skulle låta honom lyfta
Skandinaviens framtidspolitik in i en ny bana. Från sin
halft parodiska odyssé till Paris och London
sommaren 1861 medförde han hem den dubbla
fördomen om kejsarens oryggliga trovärdighet
och om hans brinnande nitälskan för Nordens
s. k. nationalitetssak, skandinavismen. I hvad
Napoleon sedan täcktes skrifva till honom eller
Fournier fick muntligen framföra, observerade
han därför knappast annat, än det som
konve-nerade hans egen uppfattning, blef så rätt
fullständigt förd bakom ljuset.
Den 21 april var Fournier uppkallad till kung
Karl, tre dagar efter Dybböls fall. Det var
sålunda en djupt dyster tid för alla skandinavers
sinnen, kungen var emellertid full af ifver, midt
uppe i krigiska förberedelser; med hjälp af ett
svenskt speciellt försvarskreditiv om 3 miljoner
samt en extra anslagsbevillning i Norge gjordes
flottorna i ordning och anskaffades felande utrust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
