Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Finns det en gräns för affärens storlek?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finns det gräns för affärens storlek 23
själv nog — det måste köpa utifrån. Leveranserna till fabriken
äro hotade. Misskötsel av de affärer, som lämna råmaterialen,
förorsaka strejker, som vålla stillestånd. Eller kanske den
kortsynta och vanligen kortfristiga politiken att pressa ut så
mycket, som handeln kan tåla, resulterar i att priserna hissas upp
orimligt, varigenom industriägaren hindras från att sälja sin
vara till sina kunder för ett pris, som lämpar sig bäst för
honom och dem. Han befinner sig i händerna på dem, som
missleda arbetarna i de levererande företagen eller på de
profithungriga leverantörerna av råmaterial. Synbarligen är det hans
plikt att skydda sina kunder. De behöva en viss vara till ett
pris, som de ha råd att betala, och finna att den hotar stiga
till ett pris, som de icke kunna betala.
Affären — industriägaren — måste med ens besluta,
huruvida han vill ha sin verksamhet att tjäna kunderna begränsad
av krafter, omöjliga för honom att behärska, eller om han,
så långt hans resurser räcka till, vill taga leveranserna i sin
egen hand. Om han beslutar, såsom vi gjorde, att kvantiteten
och kvaliteten av hans produkter skola vara under hans egen
kontroll, tvingas han så småningom — åtminstone till en viss
säkerställande grad — att själv skaffa sig råvaror och att ägna
sig åt en hel del förädlingsbranscher, sådana som senare skola
beskrivas i vår egen utveckling. Och med övertagandet av den
allra första källan till råmaterial, ställes tjänandets princip på
ett eldprov.
I vart och ett av dessa råmaterial förefanns det en vinst.
En kolvinst, en kalkvinst, en malm- och masugnsvinst, en
trä-varuvinst, en transportvinst och så vidare. Skall nu
industriägaren själv uppbära alla dessa vinster, tillsammans med den
förtjänst han har av att förvandla dessa råmaterial till en
användbar artikel? Icke om han är en sann affärsman, som
grundar sitt verk på tjänandeprincipen och endast tar ett
rättmätigt vederlag och expansionsöverskott. Han förkastar alla
sidovinster och ger konsumenten förmånen av dem.
Den första vinsten, som allmänheten gav honom, och som
satte honom i stånd att utvidga affären, kommer nu tillbaka
till allmänheten i form av stabiliserad tillförsel, ett stabiliserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
