Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Hur man sparar skog och virke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur man sparar skog och virke 115
Vi tillämpa vår minimilön även här, och i stället for
timmerhuggare av vanlig vagabondtyp ha vi präktiga arbetare,
medborgare med självaktning, i vår tjänst.
Slöseriet har tradition inom skogsavverkningen; därav
kommer det sig att skogsarbetarlönerna äro låga och virkespriserna
höga. Det stående timret fälles hänsynslöst och avfallet får
ligga kvar och inbjuda till skogseldar. När stocken slutligen
når sågen, skäres den av i kommersiellt fixerade längder utan
hänsyn till avfallet. Här föreligga två slag av slöseri —
förlusten på stockarna och förlusten på det sågade virket, ty
våra för handeln fixerade mått äro mindre baserade på
behovet än på vanan.
Hela trävaruindustrin saknar koordination. Varför skall man
vara tvungen köpa en tiofotsplanka, när endast fem fot behöves?
Varför kan icke spjälemballering göras med minsta i stället
för med mesta mängd trä, och framför allt — varför kunna
icke stora virkesavnämare, vilkas behov dock icke äro
tillräckliga för att motivera egen sågverksrörelse, åtminstone
överenskomma med sågverk om speciella storlekar i stället för att
ta de gängse måtten? Varför skall en använd packlår eller
bur betraktas endast som lika mycket skräp värt endast att
slås sönder och brännas upp?
Att spara trä är lika mycket en angelägenhet som rör
fabriken som skogen. Vi använda nu mycket mindre trä i våra
bilar än tidigare. Just för att spara trä ha vi gått över till
stål, närhelst och varhelst det varit möjligt. Tillgången på stål
är outtömlig, medan landets skogar med nuvarande
konsumtion knappast kommer att räcka mer än femtio år. Våra egna
skogar komma med lätthet att räcka hundra år såsom de nu
skötas och utnyttjas.
För inte så länge sedan betraktade vi trä helt enkelt som
trä, men rätt snart började vi — drivna av vår vanliga avsky
för slöseri — att tränga djupare i saken för att få klarhet
om, vad vi egentligen gjorde med trä. Vi hade vidtagit
åtgärder för att bränna sågspån och avfall från vår
snickeriavdelning såsom bränsle, och på ytan föreföll det som om vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
