Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Huru ett järnvägsföretag kan göras lönande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lönande järnvägsföretag 179
är i sanning märkligare för ringaktning av hävdvunnen
formalism än för de vinster den inbringar.
Vi köpte inte järnvägen därför att vi önskade äga en
järnväg. Vi hyste ingen åtrå att kasta oss in i järnvägsaffärer.
Orsaken var helt enkelt att dess markrätt kolliderade med några
av våra utvidgningsplaner vid River Rouge. Järnvägen fordrade
så mycket pengar för en liten bit av dess område, att vi ansågo
det skulle bli billigare att köpa hela järnvägen. Väl inköpt,
hade vi endast att sätta driften igång i enlighet med våra egna
förvaltningsprinciper. Naturligtvis visste vi inte huruvida våra
principer över huvud taget vore tillämpliga vid ledningen av
en järnväg, men vi tänkte oss att så kunde vara fallet. Vi
funno att det stämde. Vi ha inte varit i tillfälle göra så mycket
ännu. När vi fått järnvägen i det skick vi avse, skall den
kanske visa sig betyda något.
Våra fabriker funnos till i Detroit långt innan vi köpte denna
järnväg, men järnvägen fanns där också. Det kan tyckas att
järnvägen skulle ha tillförts lika mycket trafik genom oss då
som nu. Vi ha lagt ned mera pengar i företaget än det äldre
järnvägsbolaget var i stånd till, ty detta hade ingen kredit, men
det kunde lätt nog ha använt sig av sin gynnsamma position
för att öka sin omsättning och bygga upp sig själv. Vi ha i
verkligheten lagt ned ett anmärkningsvärt ringa kapital utöver
vad företaget inbringat.
För det räkenskapsår som slutar med juni 1914, nådde det
gamla D. T. & I.-bolaget ett driftkostnadsförhållande av 154
procent — det vill säga, man hade lagt ner tre cents för att
förtjäna två. År 1913 var järnvägen kapitaliserad med 105,000
dollars per mile! Ingen vet huru många millioner som slukats
av denna järnväg. Vid 1914 års reorganisation betalade
obligationsinnehavarna i runt tal fem millioner dollars i uttaxeringar.
Detta är just den summa vi betalade för järnvägen, och vi
kunde ha betalat mindre. Vi betalade vad vi ansågo vara ett ärligt
pris, det enda pris vi någonsin betala. Vårt pris råkade vara
högre än vad kursen vid tillfället utvisade. Vi betalade sextio
cents på dollarn för obligationerna, ehuru dessa utbjödos mellan
trettio och fyrtio cents utan att finna köpare. Obligationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
