Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. Nationernas välstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 I d a y och i morgon
på för sina medlemmar; vi räkna med stadigvarande
arbetsan-ställning, och vi ha inga konflikter.
Våra engelska arbetares levnadsstandard är hög, männen göra
ett gott arbete, och våra omkostnader äro låga — dock icke
så låga som i Förenta Staterna, emedan produktionen ännu
inte nått behörig omfattning, men den är tillräckligt omfattande
för att bevisa, att med ledning inriktad på höga löner, och
utan några begränsningar av det individuella arbetet, kan
England bli ett högavlönande, och därför högkonsumerande land.
Varenda man är andelsägare i företaget genom utnyttjandet av
våra placeringsbevis.
Vi introducerade våra bilar i Frankrike 1907, och vi hade
planerat en hopsättningsverkstad där, då kriget 1914 bröt ut.
Korteligen, vi blevo anmodade att leverera bilar, i början för
ambulansändamål, sedermera för vanligt bruk, och följden blev
att vi år 1916 öppnade en monteringsfabrik i Bordeaux, sextio
miles från kusten. Under tre år var denna anläggning
verksam uteslutande för krigsändamål, och levererade över
elvatusen vagnar för franska statens räkning, av vilka de flesta
ännu gå i trafik, ehuru numera för fredliga ändamål. Detta är
emellertid inte det märkliga. Det märkliga är, att de trehundra
man vi på vanliga villkor anställde vid våra verkstäder i
Bordeaux, utan svårighet anpassade sig efter våra
produktionsmetoder. Numera ha vi en fabriksbyggnad i Paris, uppförd i
enlighet med vår standardtyp för dylika byggnader, och med
möjlighet att uppmontera 150 person- och lastvagnar per dag.
Som man kan föreställa sig, sätta våra franska arbetare rekord
i fråga om sparsamhet. Frankrikes industriarbetare anses vara
socialister. Därom ha vi ingenting hört inom vårt företag,
I Köpenhamn, där vi anlade en verkstad år 19x9, stötte vi
för första gången på en arbetareregering, som reglerade
arbetstid, arbetslöner och arbetsförhållanden, och som praktiskt
taget gjort fackföreningsreglementena till en del av landets lag.
Vi anställde barberare, predikanter, grovsmeder, taktäckare,
grovarbetare, och för övrigt vem som helst, som var hågad,
och satte dem sida rid sida till arbete vid maskinerna — som
det varit vår vana att göra överallt. Vi betalade en minimilön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
