Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA KAPITLET.
Det skulpterade berget vid Samaipata.
Vi ha farit öfver det stora våttnet till Buenos Aires, och
vidare på järnväg till norra Argentina. På mulåsnerygg ha vi
ridit omkring i Chacos vildmarker. Nu bär det vidare norrut.
I oktober 1908 rider jag med mina tvenne svenska
följeslagare öfver Rio Grande, Amazonflodens sydligaste biflod.
Vi följa vägen, som längs med Andernas sista utlöpare leder
från Argentina till S:a Cruz de la Sierra. Vid Florida, som
fått sitt namn af buskarnas och trädens blomsterprakt, lämna
vi den stora stråkvägen och fortsätta på usla, lifsfarliga stigar
in bland bergen. VWi rida genom hålvägarna och öfver
bergskammarna. Det skulpterade berget vid Samaipata, lockar
mig. Där skola vara uthuggna de underligaste figurer i
klippan. Stora skatter äro gömda i det inre af berget,
säger man. Där finnes ett djupt hål, »una boca de mina»,
i hvilket ingen vågar gå ned, ty skatten bevakas af en
groda, som har lysande ögon, stora som tallrikar. En
liten gosse har på berget vid Samaipata hittat små
llamadjur af guld. Där har varit en utlänning, men ingen vet, hur
mycket guld han funnit. Kanske fann han de dolda skatterna.
Dessa »gringos»! veta så mycket mer än andra.
- Om nedgräfda skatter, »tapados», drömma fortfarande
Pizarros och Almagros ättlingar. Huru många gånger har jag
icke hört mestizerna sitta vid lägerelden om aftonen,
berättande för hvarandra, huru de sett fladdrande eldslågor, som
! Föraktlig benämning på utlänningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
