Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 INDIANER OCH HVITA
Hvad som gör Samaipataberget intressant, är, att det är
beläget så långt bort från liknande minnesmärken, på gränsen
till det stora slättlandet i öster, på gränsen till urskogarna.
När vi nu vandra vidare på slätten genom urskogarna och
utför floderna, finna vi, att människorna där lefvat utanför
den mäktiga incakulturens inflytande. Såsom en mur har
urskogarna på Andernas östsluttningar skiljt högslätternas
och fjälldalarnas människor från de segelbara flodernas. Olika
natur, olika människor.
I Samaipata har man funnit ett ben af ett mycket stort
jättetrögdjur, Megatherium. Det spåret lönar sig kanske att
följa för någon annan, hvarför jag omtalar det.
Under ösregn lämna vi Samaipata, tagande den enda väg,
som för från det inre af Bolivia till S:a Cruz de la Sierra.
Fy! hvilken slipprig, usel stig. Bäckarna ha svällt upp till
brusande floder, som vi blott med största svårighet eller ej
alls kunde komma öfver. Moberg och Andersson rida 1
ungdomligt öfverdåd på i vaden och tycka nog, att jag är feg,
som är försiktig. De få snart en nyttig lektion i sydamerikansk
flodöfvergång. Andersson rider ogeneradt ut bland stenblocken
i en brusande, liten älf, då mulåsnan inte orkar längre, utan
går ikull. Han lyckas likväl efter en ordentlig blöta krafla
sig i land, men mulåsnan går utför ett bra stycke, innan
den får mark under fötterna igen. Värst är det för
sadelpåsen. Af den och dess innehåll finna vi högst obetydligt:
Det är ganska ledsamt, ty dels innehöll den mycket
krukskärfvor från Samaipata, dels diverse apotekssaker, revolver
m. m., som äro både oumbärliga och för oss dyrbara. De
dödas andar från Samaipataberget ha sökt att hämnas, skulle
indianerna och mestizerna säga.
Styckvis är vägen så dålig, att mulåsnorna blott med
största möda kunna arbeta sig fram. Denna väg är dock
mycket trafikerad. Ständigt moöta vi långa karavaner, som
komma från S:a Cruz. En del af lastdjuren äro mulåsnor,
men ännu flera äro åsnor och många af drifvarna äro
quichuaindianer från Cochabamba. Denna väg mellan Cochabamba
och S:a Cruz de la Sierra gör en väldig bukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
