Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NEDFÖR RIO MAMORÉ 81
på en tallrik. För hvarje slag räknade han af ett korn. När
han kom nära slutet, såg han, att mannen skulle öfverlefva
misshandlingen. Då ropade han åt bödeln: »Å! jag räknade
fel, men det gör ingenting. Vi börja från början.> Bödeln
sade då: »Mannen dör.» »Nej, han skrattar ju,» sade
sköflaren och lät piskningen fortsätta, tills den arme indianen var
ett blodigt lik.
Det berättas, att sköflaren hade en förman, som klagade
öfver, att han inte kunde hålla sitt folk i respekt. Särskildt
var det två canichanaindianer, som han ansåg vara
uppstudsiga. »Jag skall hjälpa dig,» sade sköflaren. Han lät kalla
på indianerna, som ställdes upp i en rad.
»Hvilka äro de, som uppvigla de andra?» sade sköflaren.
Förmannen pekade på två af indianerna. Sköflaren ryckte då
upp revolvern och sköt ned dem. Daärefter vände han sig
till förmannen och sade: »Nu får du hålla reda på de andra.»
Otaliga äro de indianer, som denne man skickat till
gummiskogarna. Kanske var det han, som stod bakom
prefekterna, som Balzan och Ballivian tala om. Han var en af
dem, som mest bidragit till att utrota indianerna i Mojos,
detta land, som, då jesuiterna hade mission där, var så
blomstrande och som sedan dess allt mer och sner förfallit.
Typer såsom sköflaren finnas flera i östra Bolivia. Han
gick dock mera i stort än de flesta andra. Hemska äro
Balzans? skildringar från Rio Beni. Slafveri och prygel är där
indianernas lott. Betecknande är följande lilla näpna historia,
som Balzan berättar: »En dag iakttog jag i en barack några
gossar, som lekte. En af dem föreställde en tjänare, som
flydde, de andra förföljde honom, häktade honom, sträckte
ut honom på marken och piskade honom ... Den som
föreställde husbonde, och som på lek befallde piskningen, var son
till husets herre och 4 år gammall...»
Strykstraffet upprör oss kanske mer än skuldslafverit, men
det är en följd af det senare och är under de närvarande
förhållandena under vissa omständigheter nödvändigt. De hvita
ha här ingen annan bestraffningsmetod. Ett mord, en
våld
! L. Balzan. Da Reyes a Villabella. B. S. G. Italiana, Roma. 1892.
6. — Indianer och hviwuta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
