Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIONDE KAPITLET.
Till chacoboindianerna.
Vi ämna besöka chacoboindianerna. I Benjamin finnes
ingen, som vet, hvar de bo. Man rekommenderar mig en viss
Vargas, som har en hydda c:a 60 km. från Benjamin och som
anses vara den ende, som kan visa oss vägen. En ryttare
sändes att hämta Vargas.
De dagar vi vänta på honom, taga vi farmen i
betraktande. Dagligen fångar man in vild boskap, som skall tämjas
och märkas. Det är mest unga tjurar, som skola kastreras,
och det är vilda lifvet, där det gäller att vara skicklig
lassokastare. På all boskap bränner man in på länden ägarens
märke.
Massor af boskap slaktas här i Benjamin. Köttet torkas
sedan och skickas till gummiskogarna, där arbetarnas
hufvudföda är torkat kött med ris eller rättare sagdt mögligt torkat
kött med unket ris. Det har jag själf lefvat af i veckotal.
»Huru mycket boskap har ni här?» frågar jag än den ene,
än den andre. Somliga säga 20,000, andra 40,000. Ingen
vet riktigt. Oerhörd var förr i hela Mojos tillgången på
boskap, som allt sedan jesuittiden förvildats. Alldeles planlöst
har man sökt utrota den. Det är åter spanjorernas gamla
rofdrift, alltid densamma, vare sig det gäller grufvor,
människor eller djur. Särskildt har man gått illa åt boskapen
omkring Loreto. Där finnes ej mycket kvar.
Efter ett par dagar kommer Vargas. För fyra år sedan har
han varit hos chacobo, men sedan dess ha de dragit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
