Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOS CHACOBOINDIANERNA 105
I håret fästa de stundom här och där någon grann fjäder med
vax. På fingrarna bära de ringar af chonta.? Vid högtidliga
tillfällen bära kvinnorna bröstprydnader af aptänder. Dessa
äro dock mycket mindre ståtliga än männens och prydda med
fjädertofsar och ej med skinnstycken af tucan.
Kvinnorna verka på mig mycket mindre fåfänga än
männen och äro alltid utan tvekan beredda att byta ut sina
prydnader mot någon nyttig sak. De hålla ej sina
grannlåter så putsade och rena som männen.
De små flickorna hos chacobo gå alldeles nakna, gossarna
bära däremot redan som små bastskjortor.
Brokiga tyger har jag fört med mig till chacobo. Af
dessa klipper jag till långa skjortor åt damerna. De skola
sy dem själfva, tänker jag, men det befinnes, att den konsten
förstå de ej. Lustigt nog, är det herrarna, som sy
klänningarna åt sina fruar. .
Chacobo ha nu kommit långt i civilisation. De ha
damskräddare. När sedan »civilisationen» på allvar griper in
i deras lif, försvinna männens fjäderprydnader, och stora
halsband och bröstsmycken, då börja kvinnorna däremot att
pryda sig i brokiga schaletter, domestik och ett eller annat
halsband af guldmynt eller silfvermynt, som de förtjänat på
de hvita männens kärlek.
Tänk hvad chacobokvinnorna skulle få roligt, om de visste
att hos den hvita mannen i hans land, där bära kvinnorna
ibland nästan alldeles lika fjäderprydnader, som deras fåfänga
män i urskogarna vid Lago Rojo Aguado. De borra själfva
hål i öronen, men tycka, att det är så lustigt och dumt, att
det finnes människor, som sticka fjädrar i näsan.
Flera af chacobomännen ha ett vekt, kvinnligt utseende.
Detta påminner mig om en episod från min resa 1904—1905.
Holmgren och författaren hade kommit till indianerna vid Rio
Tambopata. När vi tittat oss omkring på de oss omgifvande
indianerna, sade den ena till den andra: »>Väldigt vackra flickor
här » Denna reflektion var alldeles oberättigad. De unga
flickorna hade sprungit till skogs. Hvad, vi först togo för
flickor, voro ynglingar. Det skulle ej förvåna mig, om en del
! Se sid. 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
