Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 INDIANER OCH HVITA
Libanon. Där finnes bland andra typer äfven en herre, som
påstår sig vara fransk anarkist, men som troligen är apache,
hvilken skryter med att ha lärt indianskorna ett och annat
från Paris bordeller. En ovanligt fin och hygglig spanjor är
storpamp här. Det hvisskas om, att han inte alldeles frivilligt
lämnat Spanien. Där äro äfven infödda bolivianer, af hvilka
flera äro hyggliga och trefliga människor, om de också nästan
alla ha indianer som skuldslafvar. Indianerna i San Joachim,
hvilka ej äro många numera, äro baure. En och annan neger
eller mulatt visar oss, att vi närma oss Brasiliens gräns.
Hela denna något blandade societet af dcvisationens
budbärare bland indianerna, hvilka förvandlat San Joachim
liksom andra byar i Mojos till stora bordeller med sprit- och
chichaservering, visa mig den största gästfrihet. Alla söka att
vara tjänstaktiga.
I San Joachim besöker jag en indiansk bröllopsfest.
Egendomligt är att se, när släktingar och bekanta dansa in med
bröllopsgåfvorna. En kommer med en stol och en annan
med ett lerkärl, en tredje dansar in med en lefvande anka
O. S. V.
Från San Joachim liksom från flera byar här fara de hvita
ned till vattenfallen vid Rio Madeira med sina indianer för
att transportera gummi förbi fallen och varor tillbaka. På
dessa färder förtjäna de mycket pengar. Äfven indianerna
äro ganska väl betalda om också, tack vare deras begär efter
brännvin och alltings dyrhet i dessa trakter, de alltid fortfara
att stå i skuld till sina herrar. Det är inte förtjänsten, som
lockar dem till Rio Madeira, utan skuldslafveriet, som tvingar
dem. *
Madeirafallen äro ett helvete! Så långt som till dessa fall
har jag aldrig kommit. Bruset från fallen har jag dock hört
på femtio mils afstånd, icke bruset af de fallande
vattenmassorna utan af de dödas klagan, af änkornas verop och
barnens jämmer. Det finnes dem, som säga, att Madeirafallen
kostat mera lif än Rio Benis gummiskogar. Få äro väl de,
som krossats mellan klipporna, när farkosterna kantrat, men
otaliga äro de, som där dukat under af feber. Vid
Madeirafallen ha särskildt mojoindianerna och baure sina grafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
