Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 INDIANER OCH HVITA
Indianen är en utmärkt paddlare, har jag redan sagt.
Han är också förträfflig i urskogen. Skickligt sköter han
skogsknifven och uthärdar tåligt den fuktvarma luften,
moskiterna och alla andra stingande insekter. Han är säkerligen
en förträfflig gummitappare.
Den indianske arbetarens största fel är, att han, äfven
när det är möjligt, sällan söker att genom stor sparsamhet
vinna ekonomiskt oberoende och att förbättra sin ställning.
Han saknar oftast all ambition. Som jag redan framhållit, är
det framför allt brännvinet, som är den boja, som binder
honom.
Såsom förhållandena här äro, är det ej underligt, om han
förlorar allt intresse för att arbeta sig upp. Han inser det
hopplösa i sin ställning.
En olycka för alla, både hvita och indianer i dessa trakter,
är, att allt tack vare transporterna är så hopplöst dyrt och
dåligt. Den fria indianen tillverkar själf t. ex. sina kläder.
De kosta honom en smula arbete. Den civiliserade indianen
köper dem dyrt och de äro urusla. När han skaffar sig något
nytt, är det sällan med tanke på, att det skall vara hållbart.
Han är glad åt, att det är prydligt för stunden. Han kan
ej motstå frestelsen att köpa, när det lyser honom i ögonen.
Indianen är en lättsinnig ekonom.
Den civiliserade indianen här har i de flesta fall något i
sin karaktär, som predestinerar honom till slaf. Får han stryk,
jämrar han sig, men stiger, när det är slut, lugnt upp och
knäpper sina byxor. Sällan eller aldrig kör han sin
skogsknif mellan husbondens refben till hämnd för en oförrätt.
Han hämnas inte ens, när man tagit hans hustru ifrån
honom. Hatet bor nog i hans sinne, men han vågar inte
visa det.
Någon gång söker han att rymma, men han blir i regel
infångad och får då ohyggligt med prygel.
Kom här ihåg, hvad d’Orbigny berättat oss om de fria
yuracåre, att de ej hade något ord för bestraffning, så okändt
var det för dem.
Till stor del har uppfostran i missionen bidragit till att
göra indianerna undergifna och osjälfständiga. De
civili
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
