Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
KM LA NI) NOItlJKNSKIÖLI)
och säkerligen ha bestått i århundraden utan att utjämnas,
utan att lära mer at" hvarandra. Detta fastän det här ej
linnes några naturliga gränser.
I maj li»08 besökte jag som nämndt chanéhöfd ingen
Yocapoy vid Rio Itiyuro i Argentina nära bolivianska
gränsen. Denna är en af de floder, som förgäfves söka sig
igenom (’bacos vildmarker. Den rinner upp på Andernas yttersta,
urskogsklädda vågor och försvinner i Chacos torrskogar.
Yocapoy låg i tvist med de hvite, som inkräktat hans land
och icke kunde gilla hans uppfattning, att de voro hans
arrendatorer. Han bad mig om råd, huru ban skulle kunna
fa de hvite att erkänna indianernas rätt till landet. Jag
radde honom att vända sig till de hvites store höfding,
republikens president, oc-h så tog jag anställning som
indianernas landtmätare. Med indianerna ströfvade jag öfver
deras område och gjorde en liten kartskiss, som Yocapoy
skulle föra med sig till presidenten. Riktigt gillade
indianen ej min skiss, utan ritade de också en karta öfver
landet. Tyvärr vet jag ej, om Yocapoy sedan företog sig den
langa resan till den store höfdingens by. Tack vare
landt-mäteriet vann jag indianernas förtroende.
När jag i slutet af juli 1908 lämnade choroti och
ashluslay, begaf jag mig öfver Yac-uiba till San Francisco vid
Rio Pilcomayo. San Francisco har varit en missionsstation,
si »m franciskanerna haft bland chiriguano, hvilken numera
är sekulariserad. Ej långt därifrån bo tapieteindianerna,
hos hvilka jag tillbringade en vecka i augusti 1908.
Från San Francisco begaf jag mig öfver Tarairi och
Tihuipa till Machareti. Dessa tre äro missionsstationer.
I Tihuipa öppnade jag för några dagar en riktig liten
diversehandel. Indianer och indianskor, i synnerhet de
senare, trängdes vid min disk. Det var en underlig bod. Kom
en indianska dit med pengar för att köpa, blef hon artigt
afvisad af bodbetjänten, kom hon däremot med ett vackert
gammalt lerkärl, blef lion den lyckliga ägarinnan af granna,
eldröda band, örhängen med riktiga diamanter», ringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
