Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
EKLANI) NORDENSKIÖLD
biflod, Rio Parapiti är mycket bred men aldrig djup. Under
den torraste tiden är dess bädd förvandlad till en sandöken,
där vinden leker med den tina flodsanden. När det
stormar, så piskar sanden fram öfver flodbottnen. Vill man
öfver en sådan dag, händer det, att man går torrskodd,
men man måste akta ögonen.
Rio Parapiti är fiskrik, men fiskarna äro belt, helt små.
Stränderna äro ganska fruktbara, men då de öfversvämmas
under regntiden, gå åkrarna lätt förlorade. Under torrtiden
händer det, att allt förstöres af den brännande torkan.
Äfven gräshopporna härja dessa trakter och lämna en dålig
ersättning, för hvad de förstöra, i sina egna oaptitliga kroppar.
Vid Rio Parapiti bo allra längst uppe på fjällen
quichuaindianer, därefter komma chiriguano, sedan nära
floden tapiete, äfven kallade yanavgua, därefter chané och
till sist i de okända ödemarkerna tsirakuaindianer.
Mitt första besök vid Rio Parapiti gällde padre Carmelo,
som där hade en liten missionsstation bland chiriguano.
Jag tyckte riktigt om den munken, han hade en så
förtro-endeväckande vänlighet. Han hör till de missionärer, som
behöfvas här ute, människor, som vilja oc-h kunna uppoffra
sig för andra, som visa alla en lika stor vänskap.
Jag fortsatte nu längs med Rio Parapiti till Isiporenda
på flodens norra strand. Midt emot Isiporenda bo tapiete.
Ett besök, som jag gjort hos dem, skall jag skildra längre
fram.
Vid Isiporenda träffade jag de första chané eller tapuy,
som de här kallas. Jag besökte sedan ett flertal af deras
byar. Särskildt gjorde jag bekantskap med några af deras
sagoberättare, af hvilka Batirayu, den siste store höfdingen
Aringuis brorson, blef min gode vän.
Frän nedre Rio Parapiti begaf jag mig öfver Charagua,
en bv nästan uteslutande bebodd af hvite, till
Caipipendi-dalen, där jag gästade chiriguanoliöfdingen Taruiri.
Man kan förundra sig öfver, att någon människa vill
bo i denna skoglösa dal, där man blott finner ett salt- oc-h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
