Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
sparsamhet, icke ha någonting att göra. Betydelsen
av denna organisationsbrist belyses av följande
siffror: Medelförlusten av arbetstid inom svensk
industri belöper sig till 40 à 50 procent av den
betalade arbetstiden. Antager man att tidsförluster
inom de bättre skötta företagen belöpa sig till 30
procent, så innebär denna siffra fortfarande en
tidsförlust av 15 procent i jämförelse med utlandet. Ar
1918 arbetade den svenska industrin under 800
miljoner arbetstimmar. Den genom organisationsfel
förlorade arbetstiden belöpte sig således till 120
miljoner arbetstimmar. Räknar man med att en
arbetstimma inkl. alla omkostnader för
arbetsanställ-ning, försäkringar m. m. kostar 1 krona, så har
den svenska industrin inom ett år låtit rinna bort
icke mindre 120 miljoner kronor. Har svensk
industri verkligen råd till detta, och ha
konsumenterna ännu råd att betala denna extra beskattning?
För att korrigera dessa organisationsfel är det
nödvändigt att systematiskt undersöka de olika
faktorer, som ha inflytande på driftsresultatet.
Emellertid kräves härför tillgång till skolad arbetskraft.
Ingenjörernas utbildning i konsten att leda ocli
kontrollera arbetet är ännu bristfällig. De sakna
tillräcklig ekonomisk blick, då det gäller att ekono-
miskt utnyttja materialet, tiden och kraften, som
ställes under deras kontroll och till deras
disposition. De sakna djupare insikt i konsten att
planlägga ett arbete så att material, arbetare, kraft och
verktyg sammanträffa i rätt tid på rätt plats för
arbetets fullgörande.
Bland de hjälpmedel föredragshållaren betjänat
sig av voro de av honom utarbetade
arbetstidtabellerna av synnerligen stort intresse. De lämnade
en klar och tydlig bild av industriföretagens sätt
att arbeta och visa hänsynslöst på varje
organisatorisk bristfällighet i driftsledningen.
Då föreläsaren kom in på tidstudier,
underströk han särskilt, att denna undersökning icke bör
ske i hemlighet utan i samarbete med arbetarna.
Organisationsförbättringarna avse ju icke att »pressa
ut den sista droppen» ur arbetarna utan endast ett
bättre utnyttjande av arbetstiden. Bästa och enda
tillrådliga \ägen är att gå fram öppet och i
samförstånd med arbetarna. Dessa äro i regel villiga
att medverka till ekonomiska reformer — när de
ej gå ut över dem själva. Och i föreliggande fall
ha de endast nytta av dem. Föreläsaren hade
därför aldrig mött något motstånd från arbetarehåll vid
sina undersökningar.
Behandling av verktygsstål.
Allmänna betraktelser över härdning
ni. m.
Av verkmästare C. A. Holmén, Ulvsunda.
(Slut fr. nr 4.)
Anlöpning.
Som bekant användes stål som är fullständigt
glashårt endast sällan i det praktiska livet emedan
det är mycket skört. Man giver det därför en
anlöpning och före anlöpningen ger man det en blank
yta för att lättare kunna iakttaga
anlöpningsfär-gerna. När den önskade färgen framträtt, avkyler
man stålet i vatten.
Anlöpning bör ske så snart som möjligt efter
härdningen för att härdspänningarna icke skola få
tid att framkalla sprickor. Upphettning till
anlöpning bör ske någorlunda långsamt. Ju långsammare
den sker, desto bättre får värmen tid att tränga in
i stålet och desto segare blir detta.
Skärande verktyg, som endast äro härdade i
ena ändan, kan man ändamålsenligast anlöpa genom
att upphetta dem några centimeter ifrån skäret
tills den önskade färgen inträder. Uppvärmningen
till anlöpning bör vara mycket jämn, på det att alla
delar må bliva lika starkt uppvärmda och på grund
härav lika mjuka. Man använder en ren glödande
men icke lysande låga, en vanlig smideseld,
järnplåtar varunder glödande kol äro anbragta, eller ett
sandbad (en järnbehållare med sand), som vid jämn
omröring hålles lagom varmt. I stället för sand kan
man använda smält, icke överhettat bly, på vilket
man placerar en järnplåt för verktyget.
Man kan även anlöpa genom att neddoppa stålet
i smält metall. Tenn smälter vid 235 ° C. och bly
vid 335 ° G. Mellan dessa två gränser ligga de flesta
anlöpningsfärgerna. Såsom lämpliga
anlöpningsfär-ger kunna anses:
A) För verktyg, som endast utsättas för jämna
och likriktade påkänningar, samt hava fint
och hårt skär: ljusgul, mörkgul till brungult
(225 235 ° C.).
B) För verktyg som utsättas för stötar eller
vridning: brunröd, purpurröd till brunviolett
(235°—265° C.).
C) För verktyg där större fordringar ställas på
seghet än på skärförmåga: mörkblå till
ljusblå (295°—315° C.).
Valet av anlöpnings,färger hänger ju mycket
nära tillsammans med verktygets form, önskad
hårdhet samt beskaffenheten av det material som
skall bearbetas. Håller man emellertid den
karaktäristiska skillnaden mellan ovannämnda tre slag
av verktyg för ögonen, kommer valet av
anlöpnings-färger knappast att vålla några svårigheter.
En säregen form för anlöpning är avbränning,
som huvudsakligast användes för tunnare delar,
som man vill giva en seg fjäderhårdhet. Man
uppvärmer då arbetsst3’Cket svagt, doppar det i eller
bestryker det med olja, tran eller talg och
uppvärmer det därpå, tills fettet börjar brinna, varefter
arbetsstycket avkyles i olja eller i luften.
Det kunde kanske finnas anledning att omtala
alla de särskilda metoder, som användas vid
uppvärmning, härdning, avkylning och anlöpning av
en del speciella verktygssorter, men detta skulle föra
alltför långt.
Riktning av härdat stål.
Riktning sker, där sådan är nödvändig, i regel
efter anlöpningen. Den fordrar försiktighet och
handlag. Arbetsstycken, som endast fått en svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
