Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
83
Fig. 4. Segelflygplanet »Munchen», konstruktör: E. v. Loessl, kort efter start. De båda vingarnas olika inställning
(vingstyrning) framgår tydligt.
segelflygning (från sluttning till sluttning), höjd-statisk
segelflygning (i höjdvind över bergskedjor) och
termo-statisk segelflygning (från cumulusmoln till
cumulus-moln). Dessa framtidsmöjligheter kunna här ännu
icke avhandlas. Ju mindre höjdskillnaden är, desto
mindre blir också höjdutsträckningen av det
område, som går att utnyttja för flygningen, och desto
större är faran att komma ur uppvinden samt att
ej träffa på den. Hittills är den minsta
höjdskillnad, som använts, ungefär 80 m. En terräng med
denna höjdskillnad förekommer vid Seffert i
närheten av Aachen. Man får ej glömma, att aldrig
enbart den absoluta bredden och aldrig enbart den
absoluta höjden äro utslagsgivande för huruvida
lämplig uppvind uppstår vid en given lutning av
marken. Lämpligast är en terräng med möjligast
stor höjdskillnad vid möjligast stort förhållande
mellan bredd och höjdskillnad. I detta avseende
är förhållandet analogt med det vid flygplanet, vid
vilket likaledes erfordras ett möjligast stort
förhållande mellan
ving-bredd (spännvidd)
och vingdjup.
Praktiken har visat, att
för ett större
förhållande mellan bredd
och höjd än 4:1
(ungefär), måste
bestämt varnas.
Att start- och
landningsplats skola
vara fria från hinder
är naturligtvis
önskvärt. Dock äro
anspråken i detta
hänseende betydligt
mindre vid segelflygning
än vid motorflygning.
I kapitlen om start och landning kommer detta att
vidare beröras. Att sluttningen bör vara fri från
hinder, särskilt skogsbestånd, är emellertid av en helt
annan orsak önskvärt. Ju flera ojämnheter, som finnas
på sluttningen, ju flera hinder, som vinden träffar,
desto mera uppstå virvlar, som fortplanta sig vidare
och förorsaka obehag vid flygningen. Men vidare
brytes även den annalkande vinden, och dess
hastighet minskas vid sluttningen, så att även dess
energi avtar. Uppenbarligen är detta alldeles
särskilt fallet med skog. Av denna orsak synes även
den på senare tid i Harz använda trakten i
närheten av S:t Andreasberg föga lämplig för
segelflygning, emedan sluttningen där är fullkomligt
skog-beväxt. Vid val av terräng bör man sålunda tillse
att få möjligast släta sluttningar.
Vad läget i förhållande till vinden beträffar, så
är ett möjligast vinkelrätt] läge mot
huvudvindrikt-ningen det lämpligaste. Man erhåller då det största
möjliga antal för segelflygning lämpliga dagar pr år.
De anspråk, man
ställer på terrängen,
äro alltså ganska
höga. Men så är
också en lämplig
terräng det första
villkoret, och därför
måste vi så utförligt
ingå härpå.
Ändamålet med dessa
rader vore nått, om de
kunde bidraga till
att även i Sverige
gjordes
undersökningar rörande för
segelflygning
lämpliga trakter, och om
de kunde medföra
Fig. 5. Återtransport av ett i dalen landat segelflygplan, monoplanet Stuttgart,
till Wasserkuppe med tillhjälp av ett hjälpunderrede försett med hjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
