Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
INDUS TRIT ID NINGEN NORDEN
verfahren, stiftat 1886 och även kallat
Keimge-sellschaft.
Det är knappast förvånande att i en sådan
gammal konststad som München den tekniska sidan
av målarens (det må vara konst- eller
hantverksmålarens) yrke blivit så tillgodosedd och omhuldad,
eller rättare, av intresserade drivits fram till en så
dominerande ställning, som den nu intar.
Laboratorier för målningsteknik finnas även på andra
ställen: i Tyskland vid konstakademin i
Charlottenburg (prof. dr Täuber), i Weimar (prof. Hasse), i
Wien (prof. dr Fr. Linke) samt i England vid Royal
Academy of Arts i London (prof. A. H. Church).
Münchenanstaltens huvuduppgift är att
standardisera målningstekniken. Anstalten är ett typiskt
och lyckligt utslag för det samarbete mellan teknik
och vetenskap, vari tyskarna visat sig vara mästare.
Sedan 1903 har från anstalten utgått en hel serie
undersökningar, sammanfattade i större arbeten och
tidskrifter. Av större arbeten bör i första hand
nämnas Eibners Malmaterialienkunde als Grundlage
der Maltechnik, Verlag Julius Springer. Die
Nor-malfarben-Skala der Deutschen Gesellschaft für
rationelle Malverfahren, München 1918, innehåller
läget beträffande färgstoffens standardisering.
Standardisering av bindemedel har varit långt svårare,
då man ännu i olika tekniker saknar bestämda
hållpunkter. För oljefärgstekniken gäller det att
besvara frågorna, vad en torkande olja är och vari
torkningsprocessen består. Därvidlag har Eibner
igångsatt ett systematiskt och stort anlagt arbete,
som redan givit beaktansvärda resultat. Detta
arbete var så mycket mer påkallat, som Tyskland
under kriget råkade ut för brist på fett och feta
oljor. Linoljan, den ringa delen av det normala
behovet som stod att uppbringa, måste beslagtagas
som livsmedel. Bland andra ersättningsprodukter
föreslog försöksanstalten den ur grankottarnas frön
pressade feta oljan, f målningstekniska egenskaper
kommer den närmast linoljan, vilken emellertid
måste anses som den normala oljan, så länge någon
bättre ej står att finna. Som en sådan rycker
sannolikt kinesisk träolja (Holzöl) fram, dock ej
produkten i och för sig utan behandlad på visst, ej
angivet sätt och blandad med linolja. Produkten föres i
handeln av ett tyskt syndikat. Torkningsprocessen
för feta oljor hör till de mest komplicerade
kemiskfysiska förloppen, och dess fulla uppklarande från
vetenskaplig synpunkt står på dagordningen. Därom
handlade prof. Eibners föreläsningar under
sommarterminen. Dessa föreläsningar voro avsedda som
orientering för det 10-tal teknologer, som arbetade
på detta specialgebit och på anstaltens
laboratorium göra sina undersökningar för
doktor-ingenjörsdiplom.
Intressanta resultat av prof. Eibners
mate-rialpro vningsexperiment.
Som en intressant parallell till det tyska studiet
av torkningsprocessen kan nämnas ett resultat från
arsenikkommissionens arbete. Den fann vid sina
undersökningar angående färganstrykningars
giftighet, att de ej avgåvo arsenik i skadlig mängd men
att en med linolja färskt struken yta avger gaser,
som på kort tid kunna döda kaniner.
Kanske kan det vara av intresse att omnämna,
att Eibner från målarteknisk synpunkt indelar de
torkande oljorna i två huvudklasser: linolje- och
vallmooljeklassen. Målningstekniskt har vallmoolja
dåliga egenskaper och borde uteslutas ur målarens
material (särskilt konstmålarens), ett förhållande som
förut varit känt men här fått sin fulla utredning.
Ett från teoretisk synpunkt intressant försök med
olika grunderingar är Eibners försök med
vallmoolja-mönja som grund. En sådan grund verkar
synnerligen påsk3rndande på torkningen. Med oliv- och
mandelolja (sedan gammalt typer för icke torkande
oljor) rivna färger målade på sådan grund torka
benhårt. Principiellt finnas således ej några icke
torkande oljor.
Försöksanstalten har vidare ägnat mycket
arbete åt vården och regenerering av konstverk.
Regenerering av konstverk har gamla anor i München,
framför allt sedan Pettenkofer infört rationella
metoder i början av 1860-talet och bragt arbetet under
naturvetenskaplig synvinkel. Pettenkofers arbeten
vunno stort erkännande, och han erhöll redan under
sin livstid en belöning av staten på 40 000 mark.
Liksom Teknologisk Institut i Köpenhamn
mottager anstalten i München prover på
målningsmaterial till undersökning.
Undervisningen i materialkännedom för
konstakademins elever i München är genom anstaltens
försorg ordnad, och flera av dess professorer liksom
konservatorn för det berömda Pinakoteket arbeta i
gemenskap med anstaltens föreståndare. Även vid
vår konstakademi finnas strävanden i nämnda
riktning. I professor Kallstenius’ arbete Oljemåleriet
äga vi redan en bok i materialkännedom, vars
vederhäftighet är höjd över allt tvivel, trots att
författaren ej är kemist av facket.
Notiser.
Tekniska högskolans resestipendier. Sökande till något av
Tekniska högskolans resestipendier äro: civiling:na S. A. B.
Dahlgren, O. V. R. Dahlgren, L. V. L. Malm, K. G. Hultström,
J. H. Graffman, K. G. Söderlund, E. Lundborg, N. A. O.
Boldt-Christmas, K. H. Larsson, E. C. G. Beckman, J. Drakenberg, R.
Edenius, T. E. Övergaard, K. A. Jansson, K. G. M. Hjort, K. I.
Larsson, O. H. A:son Grahnén, T. R. Brostrand, F. G. Thulin,
O. B. H. Helming, G. Bergendahl, E- J. Berger, J. Bromée,
byråing. S. G. Nerell, civiling:na D. Hesser, E. G. A. G. Höckert,
P". G. Traneus, T. Wintzell, A. B. Unnerstad, H. Thunæus, B.
Colbjörnsen, G. A. Hall, bergsing:na G. A. Lilljekvist, C. A. W.
Landegren, S. E. G. Sandlund, T. E. Ekstam och S. G. Hult;
till A. J. Romans fond: civiling:na T. Wintzell, A. B. Unnstad, S.
Ahlson, N. V. Wegner, E. H. F. Thunæus, B. Colbjörnsen och
G. A. Hall; till H. T. Cedergrens fond: civiling:na B. Kock, K. A.
Lenning, L. T. Thelander, ing. K.-G. Allström, E. L. Mörtzell,
civiling:na I. A. H. Beckius, K. H. Lundkvist, T. E. Övergaard,
ing. K. G. Ohlsson, civiling. N. B. A. Häger, ing:na J. H.
Andersson, J. E. Carlsson och civiling. R. A. O. Signeul.
Tekniska högskolan. Ett lärarvikariat, tillhörande
professuren i mekanisk teknologi sökes av civiling:na V. H. M.
Brunskog, E. O. L. Fredriksson, G. Lambert och K. Wård.
Elektriska montörs- och maskinskötarkursen. Till
deltagare i denna av Sveriges allmänna lantbrukssällskap genom
dess elektriska byrå anordnade kurs i Stockholm den 15—17
dennes har kursbestyrelsen av de till inemot ett 50-tal
uppgående sökandena antagit 30 elever, därav 3 st. föreståndare för
och 6 montörer i elektriska distributionsföreningar, 7 lantbrukare
och arbetsbefäl samt 14 st. smeder, slöjdare och chaufförer vid
enskilda gårdar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
