- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioförsta årgången, 1923 /
146

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12<S

I NDUSTRITIDNINGE N NORDEN

Institutets ingenjör har vidare utfört en del
iakttagelser över hållbarheten hos torrelement och
experimentellt behandlat frågan, huruvida
ljusbågs-uppvärmning möjligen låter använda sig för elektrisk
smältning vid nedsatt tryck, varvid fastställts att
metoden, trots enkelhet i anordningarna, ej har
utsikt att leda till önskat resultat.

Den tidigare inköpta elektriska kolrörsugnen
från Gebrüder Ruhstrat, Göttingen, har till väsentlig
del ombyggts, i det att en helt ny, rationellt avvägd
transformator insatts i stället för dylik av
kristidsutförande; härigenom har ugnen avsevärt vunnit i
effektivitet.

Med den från Amerika, Ajax Electrothermic
Corporation, Trenton, N. J., tidigare införskaffade
högfrekvensugnen ha en del arbeten fortsatts,
åsyftande att höja dess på grund av den ringa storleken
otillräckliga smältkapacitet.

Vidare ha försök utförts med en ugnstyp
uppbyggd av på varandra lagda kolringar — vilka under
år 1921 tillverkats och skänkts av Rylander och
Rudolphs fabriks ab. (se föregående årsredogörelse).
Anordningen, som medger en avsevärd flexibilitet i
fråga om längd såväl som reparation, har visat sig
rätt väl användbar.

I samband med denna ugnskonstruktion må
anföras, att en Morgandegelugn med direkt
motståndsupphettning av degeln deponerats av
Metallbolaget Åkerberg & Hellström, Stockholm. Av
prövning, verkställd under ledning av hovkonstgjutare
H. Bergman, framgick, att ugnen arbetar med god
ekonomi och synes väl lämpa sig för gjutning av
brons och liknande legeringar, smältande under ca
1 200°.

Den av Nya ab. Volta skänkta ugnen av B.
Kallings konstruktion, avsedd särskilt för erhållandet
av en större volym med speciellt hög temperatur,
har prövats och även kommit till upprepad
användning.

En Wild-Barfield’s elektriska härdningsugn —
vid vilken magnetismens försvinnande användes som
kriterium på tjänlig härdningstemperatur, har å
institutet inmonterats av Ab. V. Löwener, som
därigenom beretts tillfälle att underkasta densamma
diverse prov och demonstrationer.

Det praktiska experimentarbete, som å institutet
1921 påbörjades av ingenjör D. W. Berlin och gällde
utvinnande av kolfri ferrokrom i och för
framställning av rostfritt järn och stål, har av honom
slutförts. Glädjande nog ha dessa försök vid utförande
i full industriell skala vid Trollhättan visat sig hålla
måttet för praktisk drift.

Tillfälle har beretts
Ingenjörsvetenskapsakademins Wallenbergsstipendiat, överingenjör T.
Holmgren, att å institutet utföra av honom planerat
arbete över lämplig massa för värmekroppar till ugnar.
Undersökningsarbetet utföres närmast av ingenjör
E. M. Ågren, till Ailkens förfogande ställts
erforderliga ugnar och annan utrustning.

En del uppdrag av tekniskt vetenskaplig art
hava mottagits och utförts. Avgivna utlåtanden hava
gällt: elektricitetsledning i telegraftråd, egenskaper
hos volframtråd, elektrisk svetsning, diverse
patentfrågor.

För tjänsteman vid patentverket har bestämning
av en för patentfråga erforderlig fysikalisk konstant
verkställts.

En ingående, kritisk undersökning har utförts å
vid järnverk använda motståndspyrometrar.

Genom särskild för uppdraget anställd person
liar utförts en serie bestämningar rörande flyktighet
hos zinkoxid.

Den amerikanska firman Bausch & Lomb,
Rochester, N. J., har, genom sin härvarande
representant Ab. Edw. Nerlien, i och för närmare
undersökning å institutet deponerat ett exemplar av sitt
senaste metallmikroskop.

Tonförädling vid musikinstrument.

Man har försökt ernå en förädling av tonen
genom många hjälpmedel, särskilt vid violiner. Alla
dessa försök hava emellertid visat sig
otillfredsställande — anmärker H.Ohlliaver, Sande (Tyskl.), i
beskrivningen till sitt sv. patent nr 53642 — och
hava icke fört till det eftersträvade målet, nämligen
att av ett mindervärdigt instrument göra ett med
avseende på tonen felfritt mästareinstrument med ädel
klangfärg och lätt tonangivning i alla lägen. Detta
mål ernås enligt samma beskrivning därigenom, att
resonanskroppen, om den skall förses med lackering
eller annan betäckning, före lackets eller polityrens
anbringande delvis eller helt överdrages med en
kautschukhinna, som kommer i fast förbindning
med resonanskroppen.

Det är fördelaktigast att åstadkomma
kautschukhinnan genom en tunnare eller tjockare bestrykning
med en kautschuklösning, som i vissa fall även kan
innehålla andra substanser, såsom t. ex. linolja,
vilka äro biandbara med kautschuklösningen. När
kautschukhinnan torkat, kan kroppen på vanligt
sätt behandlas med lack, lim, polityr eller liknande.
Genom kautschukhinnan kommer resonanskroppen
att likformigt deltaga i tonsvängningarna i
motsvarighet till tonens höjd och fyllighet och därigenom
åstadkomma en underbar ädelhet i tonens kvalitet
och klangfärg, oberoende av om tonen frambringas
genom stråkdrag, slag, knäppning, anslag eller
luftström. Man kan emellertid även på detta sätt
förbättra tonen hos redan i bruk varande instrument,
utan att det är nödvändigt att från resonanskroppen
avlägsna eventuellt befintligt lack- eller polityrskikt.
Vid ett piano eller harmonium är det av mindre
betydelse, att det yttre höljet överdrages med
kautschukbeklädnaden, utan är därvid huvudsaken,
att den inre resonansbottnen resp. stödet för de
tonen frambringande strängarna och metalltungorna
förses därmed. — Vid orgelpipor är det, framhåller
Ohlhaver, pipans i svängningar försatta vägg som
bör behandlas i enlighet med denna metod.

Den praktiska användningen av förfarandet,
heter det slutligen i pat. beskrivningen, har visat,
att även violiner av enklaste utförande och
beskaffenhet, vilka eljest lämna hårda, tunna och skarpa
toner, efter denna behandling befrias från alla fel i
tonen och förändras till mästareinstrument med lätt
tonangivning, i det tonen uppvisar fullständig
jämnhet, klockrenhet och mäktig bärvidd, vilket t. o. m.
icke kunde ernås med gamla, italienska
mästarevioliner.

K. Nn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1923/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free