Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
171
och kalialun, dels nästan värdelöst järn- och
kisel-syrahaltigt siam. Den andra består i fällning av
kalialun ur denna lösning, så att praktiskt sett
järnfri alun erhålles, genom tillsats av kaliumsulfat, som
erhållits vid spaltning av kalialun i en senare
operation. Vid den tredje operationen spaltas detta så
erhållna alun i aluminiumoxid, föreningar mellan
svavel och syre och kaliumsulfat, vilket sistnämnda
ämne utvinnes i avsikt att användas vid den andra
operationen till alunfällningen, medan överskottet
bildar en värdefall biprodukt.
Aluminiumoxidframställningen utföres på
följande sätt. Utgångsmaterialet utgöres av lera, som
håller circa 16 % leriord, 8 % järnoxidul, 3 % kali och
56 % kiselsyra, förutom beståndsdelar, som icke hava
något praktiskt inflytande på processens gång. Leran
lufttorkas först och sönderkrossas samt blandas
därpå med kammarsyra. Om fuktig lera användes
tillsättes proportionsvis starkare syra. Erfarenheten har
visat, att man bör använda överskott av lera i
förhållande till svavelsyra, då därigenom en större
mängd lerjord utlöses än om de teoretiska
mängderna användas. Sammanblandningen med syran
sker i kar eller med tillhjälp av roterande trummor
eller rörverk. En betydande mängd värme
utvecklas, så att temperaturen hos blandningen stiger till
140° C. Det är av betydelse, att leran användes
endast i lufttorkat, ej i kalcinerat tillstånd, emedan
därigenom uppnås, att det vid svavelsyrans inverkan
på järnoxidulen bildade sulfatet icke är
alunbildan-de, varför detsamma kan frånfiltreras. Vid
uppslutningen bildas visserligen företrädesvis
järnoxidulsul-fat, emedan leran innehåller järnoxidul, men under
behandlingen kan dock något ferrosulfat oxideras till
ferrisulfat. Detta ferrisulfat utfälles emellertid i
närvaro av lera i överskott såsom basiskt ferrisulfat,
vilket kan frånfiltreras. Vid reaktionen spaltas
sili-katerna under bildning av motsvarande sulfater och
fri kiselsyra. Reaktionen genomföres i två
avdelningar, i det efter huvudreaktionen massan lämpligen
får stå under cirka ett dygn för att undergå en
efter-reaktion, varunder sulfatbildningen fullständigas.
Härunder stelnar massan till hårda klumpar.
Nästa steg i uppslutningsprocessen består i en
upphettning av reaktionsmassan till cirka 200° C för
att överföra kiselsyran i en amorf, lätt filtrerbar
form. Samtidigt omsätter sig den ännu möjligtvis
kvarvarande fria svavelsyran till sulfat, så att varje
spår av svavelsyra avlägsnas, vilket är av stor
betydelse för den efterföljande filtreringen. Denna
upphettning försiggår i en öppen roterande trumma
med svag lutning från inmatningsstället för massan
till den andra änden, där trumman står i
förbindelse med eldstaden eller med en ledning för varma
gaser.
Massan befinner sig nu i det tillstånd, att den
lämpar sig för lösning i vatten och filtrering av den
så erhållna lösningen. Varmt vatten användes
härför och under omröring samt till så stor mängd, att
den filtrerade luten får en specifik vikt av cirka 1,3
till 1,4 (34° Beaumé). Den innehåller då cirka 80—
90 gr aluminumoxid per liter. Det från
filtrerpres-sen kommande slammet uttvättas och utgår ur
processen. Tvättvattnet användes till upplösning av nya
mängder reaktionsmassa. Den på detta sätt erhållna
ännu varma luten avkyles till vanlig temperatur,
varvid kalialun utkristalliserar i förhållande till den
kalimängd, som finnes i lösningen (pr 1 ton lera ca
200—250 kg kalialun), och frånfiltreras detta alun
på vakuumfilter. Kristalliseringen sker under
kylning och omröring av vätskan.
Den från vakuumfiltret kommande moderluten
försättes med kaliumsulfat (som erhålles under ett
senare skede av processen) i kallt tillstånd och under
omröring. Under loppet av ett par timmar utfälles
härunder den mot det tillsatta kaliumsulfatet
svarande mängden alun, som frånfiltreras på
vakuumfilter. Moderluten, som innehåller järnsulfat och
något alun, kan användas på ett eller annat sätt i
processen (t. ex. till behandling av uppsluten lera).
Alunet, som fås vid de båda
kristalliseringspro-cesserna innehåller ännu ett par procent järnsulfat,
som måste avlägsnas. För detta ändamåt upplöses
det i minsta möjliga mängd varmt vatten och får
det sedan utkristallisera ånyo under avkylning och
omröring av vätskan. Det omkristalliserade alunet,
som nu håller under 0,01 % järn, frånfiltreras på
vakuumfilter och den återstående luten går tillbaka
till det kar, där upplösningen av reaktionsmassan
försiggår.
Den tredje huvudoperationen återstår nu, i det
det gäller att spalta alunet på så ekonomiskt vis
som möjligt. Innan denna spaltning företages har
det visat sig nödvändigt av tekniska skäl att beröva
alunet dess kristallvatten; emedan en direkt
spaltning av det vattenhaltiga alunet medför övermåttan
stora svårigheter med avseende på apparaturen av
olika slag, särskilt emedan det vattenhaltiga alunet
bildar en seg, hård massa, som bakar sig samman
och fäster sig fast vid alla apparater. För att
utdriva kristallvattnet ur alunet med undvikande av
dessa svårigheter införes alunpulvret i en ugn
(lämpligen en roterande sådan) på dennas varmaste ställe,
alltså i den ände, där eldningen försiggår. Den
plötsliga skarpa upphettningen spränger kristallerna
och deras benägenhet att klibba sig samman
upphäves fullständigt. Spaltningen sker nu genom att
det vattenfria alunet upphettas till 700°—800° C,
vilken upphettning även kan ske i en roterande ugn.
Härunder avspaltas den vid lerjorden bundna
svavelsyran i form av svavelsyrlighet, men det
kaliumsulfat som finnes i alunet förblir oförändrat. De
erhållna svavelsyrlighetsgaserna bearbetas på känt sätt
till svavelsyra, som användes för lerans uppslutning.
Det sönderdelade alunet uppvärmes med kall
mättad kalium sulfatlösning. Denna lösning utlöser
det kaliumsulfat, som finnes i spaitprodukten, och
aluminiumoxiden frånfiltreras i en filterpress. Därpå
avkyles den varma mättade kaliumsulfatlösningen,
så att kaliumsulfat utkristalliserar, vilket frånfiltreras
på ett vakuumfilter, medan moderluten användes för
ny utlösning. Som nämnt användes det så erhållna
kaliumsulfatet till största delen till fällning av alun
under processen, under det att det resterande utgår
ur densamma som en värdefull biprodukt.
Den här beskrivna uppslutningen av leran kan
utföras så, att svavelsyran i begränsad mängd och
lämpligen i droppform tillföres den pulverformiga
leran, medan denna hålles i rörelse i en roterande
cylinder, så att leran erhåller en lutande yta.
Blandningen av leran med svavelsyran försiggår då under
bildning av små kulor, bestående av en jämn
blandning av lera och syra. n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
