Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allm. Teknikerförbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfärdade patent m. m.
Nr 24
STOCKHOLM DEN 13 JUNI
1923
Innehållsförteckningen: se sista textsidan.
"Ren olyckshändelse."
Samhället inför ansvarigheten vid olycksfall.
Enligt gängse och allmän föreställning skulle
man kunna uppdela de materiella, plötsligt
inträffande olyckorna i naturkatastrofer och andra
olyckshändelser. De senare skulle möjligen kunna definieras
såsom all materiell, plötslig skadegörelse utgående
från och drabbande människans kulturalster eller
hennes egen person — bortsett från avsiktliga
våldshandlingar —- men denna definition täcker knappast.
Dessa sistnämnda olyckshändelser, ingående så
att säga uti samhällenas och individernas privatliv,
äro i sin ordning att uppdela uti tvenne stora grupper,
även detta enligt påtagligt gängse föreställning,
nämligen sådana, som kunna förklaras och till sitt
upphov bestämmas, samt sådana, som te sig oförklarliga
eller för vilka ingen syndabock kan anträffas.
I sistnämnda fallet har man att göra med vad
som brukar benämnas »ren olyckshändelse».
Huruvida denna benämning användes icke blott
i dagligt tal och tidningsnotiser utan även som
fackterm inom juridiken, socialadministrationen och
ingenjörstekniken, är något, varom jag saknar
kännedom, men jag tror knappast, att uttrycket
förekommer i våra yrkesinspektörers rapporter, ej heller i
annan officiell skrift. Så mycket är emellertid
allom bekant, att referat i dagspressen ofta utmynna
i att »ren olyckshändelse föreligger» eller dylikt,
när meddelaren icke ansett sig kunna placera
ansvaret. Och av åtskilligt annat synes jämväl
framgå, att begreppet »ren olyckshändelse» har full
gångbarhet i allmänna medvetandet.
Men låt oss tänka efter.....
De materiella olyckshändelserna ha alla ett
gemensamt: de äro tekniska företeelser, vid vilka
naturlagarna spela en än lurande, än framfusig, en
mycket skiftande men märkvärdigt konsekvent roll.
Än är det kemin, som överraskar med en explosion
eller ett bräckage, än fysiken, som vållar en
byggnad att störta samman eller en banvall att glida ut
i sjön, än psykologin, som blottar tillfälliga defekter i
omdömet hos en sjökapten, en järnvägsfunktionär, en
chaufför. Och så vidare. Men dessa tekniska
företeelser kunna också innehålla åtskilligt annat
beaktansvärt såsom bristande förmåga hos människan
att tänka i förväg, att planera på grundval av
insikt om de faktorer, naturlagarna uppställa, att väga
den ena faktorn riktigt gentemot den andra, att
organisera och administrera, att befalla och lyda,
att underordna sitt intresse inför det allmännas krav.
Och så vidare.
Vid närmare eftertanke måste man finna, att
olyckshändelserna alla ingå i begreppet teknik, där
deras funktion kan sägas vara densamma som det
brutala missljudet från en alarmklocka. Hur mycket
vår tid än yves över sin framskridna teknik, så har
denna dock med sig överallt alarmklockans hot att
låta höra av sig när som helst. Erfarenheten, även
det flyktigaste tänkande ger vid handen, att allt,
vad människan inrättat åt sig till materiellt gagn,
kan drabbas av plötsligt påkommen skadeåverkan,
utan att hon ens kan skylla på vädrets makter. Är
det icke konstruktionsfel, så är det ofullständig
materialprovning. Är det intetdera, så är det felaktig
användning. Är det intet av dessa tre orsaker, så
ligger en fjärde synnerligen nära inpå:
organisationsfel. Om ändå intet av dessa, så är det omdömesfel
apriori. Alltid är det något — något helt och hållet
mänskligt — som är orsaken. Människan lär ju för
övrigt, nota bene efter syndafallet, ha begått den ena
fåten efter den andra vid att söka hjälpa upp sin
egen och nästans konstruktion, lekamligt och
andligt. Så säga åtminstone pessimisterna.
Ja, icke ens inför naturkatastroferna kunna vi
alltid komma ifrån orsaksansvaret med att skylla
på »ren olyckshändelse». Om t. ex. det härskande
intresset, låt säga köpmannaintresset, i en stad, lagd
och utbyggd på fullt konstaterad, hotande
vulkanisk grund, tvingar samhället att där kvarbliva eller
underlåter att i enlighet med vetenskapens och
teknikens råd bedriva samhällets flyttning till säkrare
plats, så lär den jordbävning, som omsider drabbar
staden, knappast kunna benämnas en »ren olycka».
Inför dessa fakta vidgas ansvarighetsproblemet
betydligt utöver de gränser, som synas vara
vedertagna och intill vilka man ansett sig längst kunna
gå ifråga om exempelvis den sociala
olycksfallsförsäkringen. När vid en trafikolycka på gatan
händelseförloppet givit vid handen, att ingen av
parterna kan ställas ansvarig, åtminstone juridiskt,
och denna episod i storstadens myller alltså
relateras i tidningarna som en »ren olyckshändelse» och
hos polisen slutar i och med protokollets justering,
då — och i varje dylikt fall — är i själva verket
affären ännu oavslutad, ty man har glömt en part,
ingen mindre än just den skyldige: samhället,
kommunen eller staten. Ett samhälle, som tillstädjer,
om icke pådriver, en trafikutveckling under former,
vilka hota och drabba allmänheten på färdvägarna
med skadegörelse till liv och lem för den enskilde
och med psykisk ohälsa för befolkningen — detta
samhälle drabbas i varje fall av s. k. ren
olyckshändelse på det tyngsta av ansvarighet inför envar
och alla och inför sig självt. Men även vid alla de
olyckshändelser, där den eller de skyldiga gripas
av lagens hårda näve, är samhället svårt delaktigt i
ansvaret.
Chr. Sylwan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
