Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
INDUSTRI T IDNINGEN NORDEN
när enligt lagstiftningen i vederbörande land en
verklig prövning av prioritetsanspråket erfordrades; att
försummelse av prioritetsfristen icke skulle medföra
någon annan påföljd än förlust av prioritetsrätten;
att prioritet från olika ansökningar skulle kunna
begäras för olika delar av en och samma
ansökning. I sistnämnda fall skulle kunna fordras, att
varje del av ansökningen, för vilken särskild
prioritetsdatum skulle gälla, upptoges i särskilt
patentanspråk.
Å nyo uttalades det gamla önskemålet om
utövningstvångets upphörande och att i alla
händelser, så länge detta icke kunde genomföras,
bristande utövning icke skulle medföra annan påföljd än
licenstvång.
Slutligen må, i fråga om patenträtten,
omnämnas, att den önskan uttalades, att den i ett land
följda praxis att giva patent, för vilka prioritet
tagits i anspråk, den prioritetsgrundande
ansökningens datum måtte såsom stridande mot
konventionens såväl mening som ordalag ändras.
*
På mönsterrättens område fattades
huvudsakligen följande beslut.
Alla industriella mönster och modeller skulle
falla under konstverksskyddet. Men oberoende
härav och utan någon inskränskning i
konstverksskyddet borde för närvarande fasthållas vid ett
särskilt prydnadsmönsterskydd. Man borde eftersträva,
att verkan av registreringen icke gjordes beroende
därav, att mönstret icke före registreringen varit
utsläppt i marknaden. Det särskilda skyddet enligt
mönsterlagen borde inträda först i och med
registreringen. Det vore för ett verksamt, vare sig
inhemskt eller internationellt mönsterskydd
ovillkorligen erforderligt, att alla bestämmelser om
utövningstvång eller importförbud undanröjdes.
Prioritetstiden borde utsträckas till ett år.
Anordnandet av en internationell mönsterregistrering vore för
ett verksamt mellanstatligt skydd nödvändigt.
^
I fråga om varumärkesrätten uttalades på nytt
den önskan, att inom unionsområdet registrering av
ett varumärke och det på registreringen grundade
skyddet skulle vara oberoende av registrering eller
skydd i hemlandet, ävensom önskan om
prioritets-fristens utsträckande till ett år. Antagandet av ett
internationellt varuklassystem ansågs önskvärt.
I den i 6 art. av konventionen intagna
bestämmelsen, att registrering kunde vägras för märken,
som uteslutande vore sammansatta av tecken eller
benämningar, vilka i allmänna handeln kunde tjäna
till att angiva varors slag, beskaffenhet, mängd,
bestämmelse, värde, ursprungsort eller tidpunkten för
deras framställande, föreslogs sådan ändring, att
registrering kunde vägras endast om vederbörande
tecken eller benämning bestämt och enligt gängse
språkbruk tjänade till ett sådant angivande, som
nämnts.
Vidare uttalades den önskan, att inom området
för Parisunionen skydd jämväl för icke registrerade
varumärken gent emot illojal konkurrens eller annat
lagstridigt användande, speciellt sökande av dess
registrering, måtte vinna erkännande. Upptagande i
konventionen av en bestämmelse av följande
innehåll ansågs önskvärt:
»Den, som i en unionsstat nyttjat ett registrerat
varumärke redan vid tiden för
registreringsansökningens ingivande på ett sådant sätt, att det inom
vederbörande affärskretsar gäller såsom kännetecken
för hans varor, skall vara berättigad att 1 det
ifrågavarande landet fortfarande nyttja detsamma i sin
näringsverksamhet. Innehavaren av det registrerade
märket kan av föranvändaren fordra, att denne gör
bruk av sin rätt blott på ett sätt, som är ägnat att
utesluta faran för en förväxling av de olika
affärsföretagen. Föranvändarens befogenhet kan övergå
till annan endast i samband med det affärsföretag,
till vilket märket hör. Föranvändarrätten upphör,
om föranvändaren icke inom två år efter märkets
offentliggörande gör densamma gällande gent emot
märkeshavaren.»
Beträffande detta förslag kan jag icke underlåta
att framhålla såsom min mening, att
föranvändar-rätt i fråga om varumärken är principiellt oriktig.
Ett varumärke skall tjäna att skilja en
näringsidkares varor från andras, och synes det då ej vara i
sin ordning att, åtminstone där ej alldeles särskilda
skäl påfordra ett undantag, lagfästa rätt för flera att
använda samma märke. Att skydd bör beredas för
inarbetade märken, som icke registrerats och kanske
icke heller kunnat registreras, är även min åsikt.
Men detta skydd anser jag böra ordnas på annat
sätt än enligt n3’ssnämnda förslag; skyddet enligt
detta synes mig jämväl ur den synpunkten vara
otillfredsställande, att detsamma icke tillräckligt
tillgodoser det intresse, det gäller. Jag kan tillägga,
att professor Röhtlisberger delade min åsikt om
olämpligheten av föranvändarrätt i fråga om
varumärken.
*
Slutligen uttalades vissa önskemål angående
illojal konkurrens. Sålunda borde i konventionen
intagas bestämmelser mot illojal reklam, mot
ned-svärtning och mot missbruk av affärsbeteckningar.
Professor Osterrieth framhöll, att en
generalklausul, som funnes upptagen i den tyska lagen mot
illojal konkurrens, icke lämpade sig i ett
internationellt fördrag, utan att man där borde inskränka
sig till de mera typiska fallen.
Vidare förordades verksamma föreskrifter mot
missbruk — i fråga om registrering och
användande — av utländska höghetstecken.
I det uppgjorda förslaget förekom det
uttalandet, att vid reglering av skyddet mot oriktiga
ursprungsbeteckningar det principiellt vore att utgå
därifrån, att i fråga om alla varor, som hade
markens beskaffenhet att tacka för sina väsentliga
egenskaper, den geografiska ursprungsbeteckningen aldrig
skulle kunna övergå till en generisk beteckning.
Under diskussionen om denna punkt framhölls,
att uttalandet icke borde inskränkas till sådana
varor, vilkas egenskaper berodde av markens
beskaffenhet, utan gälla för alla sådana fall, där den
geografiska platsen givit varan ett särskilt gott
anseende, såsom stål från Solingen eller Sheffield,
svensk punsch o. d.
Det förspordes en viss tvekan om lämpligheten
att gå så långt, därvid påpekades en sådan
beteckning som Frankfurterkorv; men beslutet blev att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:17 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/indunord/1923/0208.html
