Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
INDUSTRI T IDNINGEN NORDEN
Vid sådant förhållande har det med oro
försports, att för den närmaste framtiden planeras en
minskning av personalen på patentverkets
granskningsavdelning och vissa andra i samma riktning
gående åtgärder. Om dessa planer realiseras,
kommer detta säkerligen att medföra ett ytterligare
fördröjande av ansökningarnas behandling, och
styrelsen anser sig därför böra uttala sitt bestämda
ogillande av att någon åtgärd vidtages, som gör
förhållandena i här omhandlade avseende ännu sämre än
vad de för närvarande äro.
För den patentsökande allmänheten är nämligen
värdet av nyhetsgranskningen, vars dryga kostnader
patentavgifterna ju äro avsedda att betäcka, i hög
grad beroende på inom vilken tid resultatet av
granskningen meddelas sökanden. Att nedlägga
arbete och kostnad på utarbetandet eller
exploaterandet av en uppfinning är bortkastat, om denna
befinnes icke vara patenterbar. För utnyttjande av
prioritetstiden enligt Pariskonventionen är en
patentsökande tvungen att inom ett år söka patent
även i utlandet och detta kräver ej blott
omfattande förarbeten utan även för den icke kapitalstarke
uppfinnaren anskaffandet genom förlagsmän av
erforderliga penningemedel. Det är därför av allra
största vikt, att ett något så när tillförlitligt
granskningsresultat blir känt, innan någon avsevärd del
av prioritetsåret gått till ända. Även bortsett från
de internationella förhållandena är det för de
patentsökande, särskilt i betraktande av att
behandlingstiden inräknas i den 15-åriga patenttiden, av
stor ekonomisk betydelse, ej blott att det första
meddelandet från patentverket kommer fortast
möjligt utan även att i förekommande fall den fortsatta
behandlingen sker med minsta möjliga tidsutdräkt.
Styrelsen, som har svårt att föreställa sig, att
de planerade åtgärderna på något sätt stå i
sammanhang med sådan mot patentverkets organisation
riktad ovederhäftig kritik, som kommit till synes
i vissa publikationer, finner det för sin del mera
troligt, att åtgärderna ansetts nödvändiga för
förbättrande av patentverkets ekonomiska ställning.
Men ur nämnda synpunkt förefalla de styrelsen
alldeles missriktade. Även om, vilket ej är att antaga,
antalet patentansökningar under den närmaste
framtiden skulle komma att sjunka, kommer det på
grund av den inneliggande balansen att under en
lång tid framåt finnas full sysselsättning för
patent-verkets nuvarande personal. Detta arbete måste
under alla förhållanden utföras och något
förbilligande av därför erforderlig arbetskraft torde ej utan
försämring av arbetets kvalitet vara att påräkna.
Om det nu ordnas så, att arbetets utförande
fördröjes, kommer balansen att växa samt en
minskning såväl av det totala antalet slutbehandlade
ansökningar som av antalet meddelade patent att
inträda, samtidigt som för de patent, som bli
beviljade, medelbehandlingstiden kommer att ökas.
Därigenom bli patentverkets inkomster nedbringade
säkerligen i långt högre grad än utgifterna bli
minskade. Att bemärka är att såsom inkomstkälla
för patentverket avgifterna för patentansökningar äro
av underordnad betydelse i förhållande till
årsavgifterna för patent samt att årsavgifterna 1920 blivit
ökade till sådan höjd, att patentverkets utgifter för
under ett år inkommande ansökningar måste, därest
de bibehållas ungefär vid nuvarande belopp, komma
att bli mer än väl betäckta genom de årsavgifter,
som under de följande 15 åren komma att inflyta
för patent, beviljade på grund av samma
ansökningar. I betraktande därav vore det för
patentverkets ekonomi rent av fördelaktigare än att
minska personalen att nu åtminstone tillfälligtvis öka
densamma så, att det arbete, som ändå måste
nedläggas på de inneliggande ansökningarna, kunde bli
utfört så snabbt som möjligt. Därigenom skulle ett
onödigt förhalande av patentmeddelandet på grund
av de ansökningar, som kunna beviljas, undvikas
och patentavgifter årligen inflyta till större belopp
än för närvarande. Minskandet av behandlingstiden
skulle medföra, ej blott att årsavgifter tidigare bleve
inbetalda till patentmyndigheten, som sålunda förr
linge åtnjuta den med avgiftsförhöjningen åsyftade
ekonomiska hjälpen, utan även att i förhållande till
ett visst antal ansökningar komme att inbetalas
sammanlagt mera i avgifter. Man behöver ju endast
taga i betraktande, vilken kort tid patenten i
allmänhet hållas vid liv, för att förstå, hur ofta det
kan inträffa, att, om en ansökning godkännes först
efter lång behandlingstid, några patentavgifter ej alls
bli av sökanden inbetalda, under det att denne, om
ansökningen godkänts tidigare, skulle med
avgiftsbetalning ha upprätthållit patentet åtminstone under
något år.
Styrelsen, som således bestrider, att ekonomiska
skäl med fog kunna åberopas för vidtagandet av
åtgärder, som äro ägnade att fördröja behandlingen
av patentansökningarna, anser för sin del, att
patentverkets nuvarande ekonomiska ställning påkallar
åtgärder av helt annat slag.
Styrelsen kan för sin del icke gilla den princip,
på vilken patentverkets ekonomi för närvarande är
grundad, nämligen att ämbetsverkets verksamhet
skall helt och hållet betala sig själv. Naturligtvis
böra alla de avgifter för patent och patentansökningar,
som inflyta till patentverket, användas endast för
upprätthållande av ämbetsverkets verksamhet på
samma område, men det synes styrelsen kunna
med fog göras gällande, att staten bör lämna
direkta bidrag för detta ändamål. Man må därvid
taga i betraktande, vilken ekonomisk betydelse
uppfinnareverksamheten har för staten. Vilka stora
vinster har icke staten, såväl direkt som indirekt,
skördat på sådana industrier (separatorer, kullager
m. m.), som ha baserats på patent! Och ej blott
för industrien i egentlig mening är
uppfinnareverksamheten av betydelse; knappast någon näringsgren är
för sin utveckling oberoende av nya uppfinningar
—- man tänke t. ex. på jordbruksmaskinernas
betydelse för jordbruket, motorkraftens användning
för fiskebåtar och många andra slag av
kommunikations- och transportmedel, bergsbrukets beroende
av elektriska kraftmaskiner och nya metallurgiska
förfaranden, den kemiska teknologiens utomordentliga
betydelse för tillgodogörandet av vårt lands
naturtillgångar.
Den nytta och vinst, det allmänna har av nya
uppfinningar, är förvisso lika stor som den,
uppfinnarna själva ha av desamma, varav borde följa, att
staten bidroge med en avsevärd del av kostnaderna
för upprätthållandet av patentmyndighetens
verksamhet. Näppeligen synes det då kunna vara staten
värdigt, att, när patentverket råkat i ekonomiskt
nödläge på grund av omständigheter, som samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
