Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
233
Det visade sig alltså, att för varje sockerhalt
finnes en bestämd kalkkvotient, viken är större ju
lägre sockerhalten är och tvärt om.
Man skulle då kunna tro, att utfällningen äger
rum efter en viss regel varför jag i ett
koordinatsystem, där sockerhalten avsattes på X-axeln och
motsvarande- kalkkvotient på Y-axeln, införde de
erhållna resultaten.
Jag fick en linje, som visade på en hyperbel,
vilkens asymptoter voro Y-axeln och en med
X-axeln parallell linje på avståndet C från denna.
En hyperbels allmänna formel, hänförd till
asymptoterna som koordinataxlar, är:
_ Q
2 x, y< = aä. I denna formel är y, = —–-—,
ji 100
varför hyperbelns formel även kan skrivas:
där a = 0,9 och C = 21.
Hyperbeln uppritades nu med dessa värden på
konstanterna a och C och de på experimentell väg
funna värdena på K (se tabetl II) infördes, så
visade det sig, att de funna värdena stämde ganska väl
överens med hyperbellinjen.
Tabell II.
Socker % CaO % K.
funnet beräkn. enl. formel II funnet beräkn. enl. formel I
6,21 1,71 1,71 27,4 27,6
5,09 1,44 1,47 28,3 28,9
4,32 1,28 1,81 29,6 30,4
2,90 0,94 1,01 32,2 34,8
1,52 0,70 0,72 46,3 47,6
0,95 0,69 0,60 62,0 63,6
0,72 0,57 0,55 79,2 77,3
0,51 0,54 0.51 105,9 100,4
0,87 0,51 0,48 137,9 130,4
0,15 0.43 0,43 286,0 291,0
0,035 0,37 0,407 1 057,0 1,187,0
Vid trisackaratets framställning äger sålunda
utfällningen rum i CaO-basiska lösningar, vilkas
ba-sitet växlar enligt en hyperbellinje. Skulle lösningen
däremot icke vara ren såsom t. ex. en
melasslösning, så ändras K och blir större ju orenare
melasslösningen är. Vid en 6 %"-ig melasslösning ligger K
mellan 32—38. På grund av föroreningarna få även
C ocli a andra värden allt efter som föroreningarna
äro mer eller mindre melassbildande.
För att kunna få överensstämmande resultat
måste experimenten utföras vid samma temperatur.
x.
I* Joe b.tr.
Det låg nu nära till hands, att upprita ett
koordinatsystem, i vilket som förut sockerhalten avsattes
på X-axeln och maximihalten CaO i lösning vid
begynnande utfällning på Y-axeln (se fig. 3).
På så sätt erhölls en rät linje, vilkens ekvation
var:
y = 0,21 x + 0,40..........II
Av denna eqvation framgår, att CaO-halten i
en fullständigt avsockrad lösning måste vara 0,40
men vid 10° är CaO-halten i en vattenlösning icke
mera än 0,12 %. Formeln dugde således icke för
0 X-ig sockerlösning. Försöksvis lät jag därför
avsockra en 0,1 X-ig ren sockerlösning (vid 7°) så
starkt, att det icke borde finnas mera socker kvar.
Jag lyckades dock icke borttaga allt socker, ty det
fanns 0,035 % kvar i filtratet, vilket även kvarhöll
icke mindre än 0,37 % CaO i lösning. Det visade
sig således, att formeln i det allra närmaste gällde
även för en så låg sockerhalt som 0,035 %.
Jag höll på en tid med att undersöka starkt
utspädda (0,5—0,1 % Aga) sockerlösningars övermättning
med CaO och dessa lösningars förhållande till
polariserat ljus, då jag helt oförmodat kom att tänka på
att just dessa lösningar voro de vätskor jag sökte
efter för uttvättning av sackaratet. Och jag började
tvätta med dem och jämförde resuftaten vid
tvättningen med dessa och med tvättningen med vatten.
Det blev helt olika resultat och för att riktigt kunna
iakttaga förloppet behandlades sackaratet på nutsch.
Inom få ögonblick hade vattnet bildat springor,
genom vilka det gick verkningslöst, under det att med
mina nya tvättvätskor kunde tvättas huru länge som
helst utan det minsta sönderfallande av fällningen.
Det visade sig t. o. m. att CaO övergick från
tvättvätskan till sackaratfällningen och härdade denna.
Därför kunde jag också på detta sätt få rena
sacka-rater av melass, vilka vid sönderdelningen med
kolsyra gåvo så rena sockerlösningar som voro av så
angenäm smak, att de säkerligen med fördel skulle
kunna hava använts i sockervarubranschen.
En analys av en sålunda framställd produkt
visade: 93,15 verkl. socker, 3,179 vatten, 0,605 aska,
2,46 raffinos och 0,605 org. subst.
Sedan resultaten av mina arbeten på våren
1894 blevo kända av dir. C. Tranchell, uttalade
denne som sin åsikt att separeringen (Steffens
Ausscheidung) icke hade någon framtid här i Sverige,
»emedan vi kommo att producera för mycket socker
på betor och icke hava hopp om exportpremier», (i
brev av d. s/is 1895 angående mig till dr Hans
Langen i Euskirchen). Det hindrade emellertid icke,
att några år därefter mina idéer och arbetsresultat
togos i största praktiska användning av just den,
som kort förut visat dem så ringa förståelse.
För att exploatera mina uppfinningar (D.R.P. nr
87461 och Sv. P. nr 7770) bildades år 1898 ett
konsortium, som 1901 ombildades till ett aktiebolag, vars
närmaste uppgift blev att väcka åtal mot de
Tran-chellska sockerbolagen för olovligt utnyttjande av
mina uppfinningar. Processerna pågingo i elva år,
då en föriikning mellan parterna kom till stånd.
Tranchell erbjöd sig till patentprocessbolaget betala ett
skadestånd å 270 000 kronor. I betraktande av de
oerhörda förtjänster sockerbofagen gjorde på
anläggningarna — tiotafs miljoner kronor — under
de år de användes, var detta skadestånd blott en
spottstyver. Av detta belopp erhöll
förläggareombudet 71 000 kronor och uppfinnaren 11 300 kronor.
Vad jag förut uppburit — ett femtiotusentafs kronor —
CaO.
v- V’’ 5* 6* 7% lf- 3’- 10* J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
