Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgives och redigeras av
ingenjör Chr. Sylwan.
Publikationsorgan för Svenska
Uppfinnareföreningen o.
Stockholms Allin. Tekniker förbund.
INDUSTRITIDNINGEN NORDEN
GRUNDLAGD 1872
Bilaga: Svensk Tidskrift för
Industriellt Rättsskydd, Patent,
Varumärken m. m.,
innehållande av svenska patentverket
utfardade patent m. m.
Nr 33
STOCKHOLM DEN 15 AUGUSTI
1923
Innehållsförteckningen: se sista textsidan.
Utrensning av användbart bränsle ur aska och slagg.
Såsom bekant innehåller slagg och aska från
eldstäder ofta en avsevärd del kol, som ej
fullständigt förbränts. Så länge kolen stodo lågt i pris,
tänkte man ej på de värden, som på detta sätt gingo
förlorade. De höga kolprisen hava nu medfört att
man på många ställen rensar ut de obrända kolen
ur askan och slaggen. Det enklaste sättet för en
sådan utrensning är att företaga denna för hand.
Detta går emellertid långsamt och blir för dyrt.
En bättre metod är följande som fått
användning i Tyskland. Man använder en blandning av
lera och vatten i ett sådant förhållande, att
blandningens täthet kommer att ligga mellan 25 och 30
gr Baumé. I en vätska med denna täthet kommer
koks att simma ovanpå, medan slagg sjunker till
botten. Den förra flyter högt i vätskan, så att till
och med små koksstycken icke bliva mättade med
vatten, varför det ej finnes någon möjlighet för, att
dessa skola sjunka till botten tillsammans med
slaggen. Detta förhindras även därigenom att
koks-styckena bliva överdragna med ett tunt lager lera.
Firman B. Schilde i Berlin-Charlottenburg har
konstruerat en separator grundad på denna princip,
medelst vilken man kan utrensa en stor mängd
bränsle ur slaggen. Den har varit i bruk inom
olika industrier i Tyskland, och man har kunnat
utvinna en bränslemängd, som ligger vid omkring
25—30 % av slaggens vikt och vid ett tillfälle ända
upp till 68 %. Det senare fallet är rätt enastående,
och kan förmodligen hava berott på, att slaggen
innehållit en särskilt stor mängd brännbara
beståndsdelar. Vad den rensade slaggen beträffar, uppgives
det, att den blott innehåller cirka 1 % koks. Den
frånsorterade koksen hade ett medelbrännvärde av
5 500 värmeenheter pr kg, och är alltså ett gott
bränsle. Fastän koksen är något fuktig och
överdragen med lera, kan den utan torkning omedelbart
användas i fyren. Vid elektrisk drift krävdes 0,45
kilowatt pr kbm slagg, och behandlingen av denna
kvantitet tog 30 minuter; härvid åtgick 12 kg lera
och 24 kg vatten.
En annan separeringsmetod, den
elektromagnetiska, är grundad på det förhållandet, att askan och
slaggen alltid innehålla något järn. Denna metod
har även vunnit användning i Tyskland, och det
uppgives, att metoden skall vara ekonomiskt
bärkraftig vid sådana anläggningar, där man kan
behandla 250—500 kg aska i timmen, motsvarande
en kolförbrukning av 1 000—2 000 kg i timmen.
Separatorer för denna metod enligt system
Ullrich tillverkas av Fried. Krupp, Grusonwerk.
Maskinen består av en trumma samt ett skaksåll,
och den kan uppställas antingen i själva
pannrummet eller i annan lokal. Askan och slaggen
anbringas på skaksållet och sorteras av detta i grovt
och fint material. Det finkorniga materialet föres
från skaksållet ut på en cylindrisk trumma, i vars
inre finnes en serie starka elektromagneter. Såsom
nämnts innehåller slaggen något järn, och den häftar
därför vid trummans yta, under det att koksen, som
är omagnetisk icke häftar vid. Därefter behandlas
det grova materialet för sig, dvs det kastas på
skaksållet och föres ut på trumman. En anläggning för
behandling av 250—500 kg kräver cirka 1 kilowatt
för driften. Trumman har blott ett magnetfält, och
med detta kan man nöja sig, när askmängden ej är
stor och slaggstyckena ej äro för stora.
Ar askmängden, som skall behandlas, större,
500—1 200 kg pr timme, användes en trumma med
två magnetfält; skaksållet är inrättat för sortering i
tre storlekar, det fina och mellangrova materialet
behandlas samtidigt på magnettrummman, medan
det grova materialet med över 40 mm kornstorlek
föres ut på ett vågrätt liggande transportband, där
koksstyckena bortplockas för hand.
Kraftförbrukningen är 1,5 kilowatt. En sådan anläggning kan
byggas transportabel, monterad på en liten vagn,
som löper på skenor. Vid denna är anordnad en
skopelevator och askan befordras av elevatorn upp
på skaksållet, vars översta avdelning har stora
öppningar och därför kvarhåller större slaggstycken,
vilka sedan falla ned på ett par .snett ställda plan,
varifrån de falla på transportbandet, där
frånsorte-ringen av koks äger rum. Det fina och medelgrova
materialet skakas ut på magnettrumman och sorteras
därvid i koks och slagg.
Vid ännu större anläggningar med 1 250—2 500
kg aska i timmen användes en trumma med fyra
magnetfält. Då en dylik maskin blott kan behandla
slagger upp till en viss kornstorlek, och man, då
mängden av grovkornig slagg icke är särskilt stor,
hjälper sig med en sortering för hand på
transportbandet, kan man, därest mängden av grov slagg är
stor, skilja koksen från slaggen med tillhjälp av
den våta metoden och blott behandla det finare
materialet enligt den torra elektromagnetiska
metoden. Emellertid skall man nu bygga så kraftiga
elektromagnetiska separatorer, att man på dessa kan
behandla slagger med upp till 80 mm kornstorlek.
Vid dessa separatorer kräves till magnetfältets
alstrande 1,3 kilowatt, och man kan behandla 1,3 ton
slagg i timmen.
Vid de tyska statsbanorna, som förbruka cirka
15 miljoner ton kol om året och ha en sammanlagd
ask-, slagg- och koksmängd av cirka 3—4 miljoner
ton, har man nu över 50 elektromagnetiska
separatoranläggningar i drift eller under uppsättning. Vid
en av dessa anläggningar, vid vilken kan behandlas
6 ton aska i timmen, användes både den våta
separeringsmetoden och den torra elektromagnetiska.
Materialet köres till anläggningen i järnvägsvagnar
och samlas i en hög, varifrån det medelst en skop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
