Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
INDUSTR1TIDNINGËN NORDEN
ställning av socker, var betan icke blott mycket
mindre än nu, utan den innehöll även mycket mindre
socker än nu, mindre än hälften. Biologiskt
ingenjörsarbete har i detta fall mer än fördubblat sockerhalten.
Den energi, som vi nu förbruka, är solenergi,
ackumulerad i det kol, som vi förbränna, och i våra
vattenfall. Huru skola vi nu uppsamla ytterligare
solenergi? Den enda lösningen anser dr Steinmetz
kan lämnas av biologiskt ingenjörsarbete. Växternas
blad samla år efter år solenergi, absorbera denna
energi medelst klorofyllen och producera kemiska
föreningar. Vi hava alla runt om oss solenergi
uppsamlad av växterna, men det tager åratal för en
skog att växa upp och ackumulera energin. Varför
skulle icke framtidens biologiske ingenjör kunna
utveckla nya växtformer, som skulle kunna uppsamla
solenergin hundra gånger hastigare än de
nuvarande växterna? Kanhända skulle de högväxande gräsen
kunna bilda den utgångspunkt, från vilken genom
en utväljningsprocess generation efter generation vi
skulle kunna få fram nya växtvarieteter, som skulle
kunna lämna energiskördar, och sålunda uppsamla
energi från våra landvidder för våra behov kanske
till och med utan att energin behöver genomgå
någon värmetransformation.
Vid framställningen av näringsmedel använda
vi tvenne klasser av kemiska föreningar, kolhydrat
och kväveföreningar. Kolhydraten skulle nu erhållas
av våra energiskördar, och så återstår att lösa frågan
om världens kvävebehov, proteinbehovet. Såsom vi
nu erhålla detta från växter och djur är det en
ytterst slösaktig process. Endast en mycket liten
del av växten är protein, och det tager lång tid att
alstra denna lilla mängd. Och så föda vi djuren
därmed för att alstra animaliska proteiner, men
verkningsgraden vid producerandet av animaliska
proteiner är mycket låg. I proportion till den
mängd föda ett djur äter under hela sitt liv till den
tidpunkt, då det slaktas, erhålles endast obetydlig
del animaliska proteiner.
Frågan om producerandet av föda för
framtidens människor öppnar ett nytt fält för den
biologiske ingenjören. Det har hitintills icke funnits
någon systematisk metod för producerandet av
proteiner. De naturliga proteinalstrarna äro de
mikroorganismer som utvecklas snabbast. Vi hava gjort
en hel del för att utveckla nya växter, men varje
generation tager omkring ett år, i mikroorganismerna
kunna vi få en generation om dagen eller flera.
Framställningen av proteiner genom
mikroorganismer synes icke vara något hopplöst problem, och
man kan tänka sig att det kan lösas inom rimlig
tid. Inom ett århundrade eller två eller kanhända
inom kortare tid skulle vi då kunna tillgodose
världens behov av näringsmedel, ej genom odlandet av
nya arealer för frambringande av vete utan genom
att frambringa dem genom mikroorganismer med
tillhjälp av lämpliga ämnen utan att vara direkt
beroende av solen.
Till slut påpekade dr Steinmetz i sitt föredrag,
vilka framsteg, som gjorts i Tyskland under kriget
beträffande alstrandet av proteiner genom baciller
och mikroorganismer. En hel del produkter
tillverkas nu, vid vilkas framställning mikroorganismer
medverka. Syntetisk framställning av kautschuk
och liknande ämnen uppgives sålunda vara
beroende av mikroorganismers arbete. Sd.
Tillämpningar av Schoops
metallsprut-ningsförfarande.
Av cand. ing. E. Meyer.
Under senaste fem åren hava i nästan alla
kulturstater, särskilt i Frankrike, England, Belgien,
Förenta staterna och Tyskland, men ännu icke i
Sverige, bildats metalliseringsbolag, vilka gjort till sin
uppgift att ställa den av dr-ing. h. c. M. U. Schoop
uppfunna sprutmetalliseringen i industrins och
teknikens tjänst. Därvid hava främst fransmännen
insett nyttan av metoden och med ovanlig energi
tagit den i bruk för sin industri. För närvarande
existera i Frankrike redan fem
metalliseringsanstal-ter, som utöva metallpåsprutningsmetoden.
Förfarandets användningsmöjligheter hava
genomgripande utarbetats. För skeppsbyggeriet
för-zinkas, förtennas, förblyas, förkoppras, förbronsas I
särskilt
konstruerade metalliserings-trummor spik och
skruvar från de
minsta till de största
dimensioner.
Metal-liseringen av
skruvar, nitar, träskruv,
klockor, flänsar med
de mest olika
metallöverdrag hör till [-metallsprutförfaran-dets-]
{+metallsprutförfaran-
dets+} löpande
orderstock. Förzinknin-gen av
fartygsankare, hyttventiler,
båtshakar, lastkrokar,
armaturer,
rörledningar, relingsstöd,
bärare, profil- och
rundjärn,
järnfönster, korrugerad plåt
och fartygskättingar av varje slag har fått fast insteg
i redarkretsar och röner växande efterfrågan.
Gent emot varmförzinkningen uppvisar Schoops
metallsprutningsförfarande, utom sin billighet i
synnerhet vid behandlingen av arbetsstycken med
gängning, den fördelen, att efterskärning icke är
nödvändig, eftersom gängorna förbliva rena och
brukbara.
Metalliseringen av roststänger genom
påsprutning av aluminiumöverdrag möjliggör betydande
besparingar för varvs- och fabriksägare, emedan dessa
eldrostanläggningar uppvisa en flerfaldigt ökad
livslängd.
Metalliseringen av ångpanneväggar invändigt för
att förhindra pannstenens fastnande är ett ytterligare
användningsområde för metallsprutningförfarandet.
Försök att förse sådana metalliserade pannväggar
med olika metallöverdrag genom att bespruta mindre
»öar» — för att försvåra pannstenens anfrätning
resp. möjliggöra dess lättare avlägsnande — hava
igångsatts.
Metallöverdrag på fartygssidor över och under
vattenlinjen äro frågor, åt vilka
skeppsbyggeriindu-strin numera ägnar sitt intresse. Praktiska försök
Fig. i.
Metallisatorpistol, delvis
genomskärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
