- Project Runeberg -  Industritidningen Norden / Femtioförsta årgången, 1923 /
350

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

350

INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN

De svenska landsvägarna och
lastauto-mobilerna.

Studier i anledning av en automobiltävling.

Av H. N. Pallin.

(Forts fr. nr 39.)

Den nu omlagda delen av Södertäljevägen ligger
helt och hållet inom Svartlösa härad. Övriga
väg-delar beröras ej av arbetet. Den omlagda delen har
en längd av 21 km. Därav ha endast omkring 7
km stensatts, resten är makadamiserad. Gatsten har
tillhandahållits gratis, men produktionskostnaderna
för densamma, levererad på arbetsplatsen, hava
enligt uppgift av kontrollanten, beräknats till omkring
400 000 kr. Övriga arbeten på vägens omläggning
beräknas kosta omkring 1 300 000 kr, och totala
kostnaden stiger alltså till omkring 1 700 000 kr för
21 km väg, dvs till i runt tal 81 000 kr för km eller
81 kr för längdmeter, motsvarande kostnaden för
en komplett ny järnväg från grunden i medelsvår
terräng, utan rullande material. De provsträckor av
betong, som utförts på vägen, ingå då i kostnaden.
Dessa sträckor hava en sammanlagd längd av 400 m
och representera 7 olika typer till en kostnad, som
varierar mellan 70 och 100 kr för längdmeter. De
ha alltså intet nämnvärt inflytande på
totalkostnaden. Till jämförelse må erinras, att samtliga av
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1921 godkända
6-meters makadamvägar, utan bärlager, (5 företag)
dragit en medelkostnad för längdmeter av kr 21,60.
Dessa vägar hava då till övervägande del nybyggts
från grunden under högkonjunkturen och
representera korta, på olika håll belägna vägstumpar på
sammanlagt 14,3 kms längd.

Det omdöme, som tävlingen fällde om
Södertäljevägen, kan sammanfattas sålunda.

Ett vägarbete med föreliggande resultat bör under
normala arbets- och produktionsförhållanden kunna
utföras till väsentligt lägre pris än här varit fallet.
De normalsektionstyper, som kommit till
användning, synas i vissa fall kunna förenklas och
förbättras. De böra emellertid i det skick de utförts,
prövas under minst 1 års trafik, innan man kan få
något fastare omdöme om deras tekniska och
ekonomiska egenskaper. Särskilt viktigt är, att studera
de klimatiska inverkningarna, speciellt på
betongsträckorna, då vi om dessa sakna inhemsk
erfarenhet. Alla betongvägarbeten i landet böra till dess
få anstå, på det att inga dyrköpta misstag må
begås, annat än i den mån även andra vilja och kunna
kosta på sig dylika betungande, men otvivelaktigt
f. n. allmännyttiga experiment.

Gatstens- och betongbeläggningar böra givas en
sådan bredd, att utkörning utanför deras kanter vid
möten ej behöver förekomma. Förstärkningsbredden
bör för detta ändamål vara omkring 5 m. Ett
önskemål är, att de farliga kantområdena markeras, vilket
på stensatta vägar kan ske genom stensättningens
utdragning till gränsen för dessa områden. Totala
vägbredden bör göras 7,2 m.

Om sättet för arbetets utförande, om
undergrundens konstruktion och utförande och om
teknisk och ekonomisk ledning i övrigt, har här
givetvis ej varit tal.

Makadamiserade vägar.

Till jämförelse med den stensatta och starkt
byggda Södertäljevägen, över vilken omdömet måste
anstå, tills den blivit färdig och under viss tid utsatt
för full tralik, berördes under tävlingen flera sträckor
makadamiserade vägar.

Då dessa voro väl underhållna, lämnade de en
mycket god vägbana för lastautomobilerna, som där
framgingo med jämn gång och utan iakttagbar
åverkan vare sig på vägar eller vagnar. På flera ställen,
företrädesvis i Östergötland, förekom dock
väglag-ning på dessa vägar med tillämpande av primitiva
metoder, som i rätt hög grad neutralisera vägarnas
i övrigt goda egenskaper.

Denna vägunderhållsmetod, som består i att på
den torra och hårda vägbanan i enstaka
fördjupningar och spår — ofta mycket grunda — nedlägga
oblandad makadam, utan åtföljande uppritning,
grusning, vattning, vältning eller nedstötning, medför
obehag och skada för all vägtrafik, men i synnerhet
för den mera snabbgående automobiltrafiken. Som
makadamen ligger fullständigt lös, sprättas den åt
sidorna av de snabbt framkilande gummihjulen och
ligger sedan mer eller mindre spridd över hela
väg-planet, där den så småningom köres vidare ned i
dikena eller krossas till mjöl av hårdare hjulringar.
Samtidigt som den på detta sätt ej kommer till nytta
för vägen, åsamkar den skada på ringar och fordon
genom den slitning den åstadkommer. I de
halv-pneumatiska Overmanringarnas tvärkluvna spår
klämmas de enskilda makadamstenarna fast och
åstadkomma därigenom, dels att ringen utsättes för
abnorm åverkan, dels att dessa ringar på sådant sätt
förlora en del av sin »pneumatiska» karaktär och
därmed i sin tur hårdare åverka vägbanan.

Det nu anmärkta felet kan endast avskaffas
genom att vederbörande vägunderliållare bibringas
en tillräckligt klar insikt om nödvändigheten att vid
all slags lagning av makadamvägar i makadamen
inblanda lämplig mängd grus eller pinmo, vidare att
verkställa sådan väglagning endast då vägen är
uppblött av tjällossning eller långvarigt regn samt
slutligen att den sålunda tillredda makadamblandningen
i alla händelser begjutes med vatten i lämplig mån
och väl tillstampas, ifall ej vältning står till buds
och väglagningens omfattning motiverar en sådan
procedur, då de vanliga reglerna för maskinmässig
makadamisering böra iakttagas.

Vissa vägsträckor voro fullständigt övertäckta
med ett lager av makadam, utan att vare sig
grusuppblandning eller vattning och vältning därav ägt
rum. Även om förklaringen till dessa stenupplag;
ligger däri, att övriga moment i vägunderhållsarbetet
vid en senare tidpunkt skola verkställas, måste man
anse det förkastligt, att icke de olika
arbetsmomenten utföras i lämpligt sammanhang, utan
uppenbarligen ofta med mycket långa mellanrum ocli till
synnerligt men för vägtrafiken. Något direkt hinder
för automobiltrafiken utgöra visserligen icke dessa
sträckor, men de minska farten, öka kraftåtgången
och slita gummiringarna i oproportionerligt hög
grad.

Med hänsyn till de jämförelsevis moderata
hjultrycken hos de i tävlingen deltagande vagnarna
(max. 1 800 kg) kan man som allmänt omdöme säga,
att de bättre underhållna, under tävlingen befarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:00:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/indunord/1923/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free