Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
365
derna. Behållaren innehåller normalt aktiverat kol,
soda och kalk. En näsklämma hindrar ofrivillig
andning genom näsan. Dessa små apparater,
avsedda att användas då och då, hava en livstid av
två à tre månader. Såsom nämndes, kunna de
användas i tunnlar under normala omständigheter,
men äro icke tillräckliga i extraordinära fall, såsom
vid tågstopp, då halten av koloxid stiger till en
farlig höjd.
Vid sådana tillfällen kan man hjälpa sig genom
att taga luft från luftbromsens ledningar, vilken
filtreras genom en svamp och ledes till en gasmask.
Det har nämligen visat sig, att luftbromsluften icke
blivit förorenad på någon tid efter infärden i tunneln.
H. W.
Ny metod att skydda järn mot rost.
Man vet, att vattenlösningar av vissa ämnen i
främsta rummet kromsyran och dess salter, men
även kalk, soda etc utöva en kraftig rostskyddande
verkan. Emellertid gäller detta endast så länge
järnet är nedsänkt i dessa lösningar. Försök av B.
Zschokke, publicerade i Revue de métallurgie, hava
lett till en ny metod att effektivt skydda järn mot
rost, även då detta är nedsänkt i mineralvatten eller
havsvatten.
I stället för att bestryka med mönja målar
man först med en blandning av en särskild fet
kiseljord och en femprocentig lösning av
kalium-kromat i vatten. Denna bestrykning torkar fort
och häftar starkt vid metallen. Som andra lager
väljer man en färg utblandad med goudron och som
tredje en linoljefärg. När fukten genomträngt de
båda yttersta lagren möter den kromsaltet, löser
upp det,och sätter i gång dess rostskyddande
egenskaper, som göra järnet passivt.
Även armeringsjärn i betong skyddas säkert
mot rost, om kromsalt tillsättes. Även en ansenlig
tillsats därav till betongen utövar ingen ofördelaktig
verkan vare sig på dess bindning eller hållfasthet.
(Genie civil.) Wt.
Framtidens energi- och näringsfråga.
Svenskarna i teten även i fråga om biologiskt
ingen jörsarb e te.
I nr 41 ay Ind. Norden förekommer ett referat
av det mycket uppmärksammade föredrag som
hållits av doktor Steinmetz. I slutet av artikeln
förekommer följande rader: »Framställningen av
proteiner genom mikroorganismer synes icke vara något
hopplöst problem och man kan tänka sig, att det
kan lösas inom rimlig tid. Inom ett århundrade
eller två eller kanhända inom kortare tid skulle vi
då kunna tillgodose världens behov av
näringsmedel. ..» Nej, denna sak är så långt ifrån ett
hopplöst problem, att två svenska kemister Arvid
Gyllsdorff och Georg Widell redan 1918 fingo svenskt
patent på en metod som bygger på ovannämnda
system.
Gyllsdorff-Widells uppfinning (patent nr 46623)
avser just sätt att framställa äggviteämnen, genom
att direkt ur växter genom ympning med jäst- eller
mögelsvampar omvandla till.människoföda icke
endast de äggviteämnen, som växterna innehålla, utan
även övriga kväveföreningar såväl organiska som
oorganiska. Svamparna »utfordras» under processens
gång med ammoniumsalter och kunna sättas »på
gödning» med överskott av ovannämnda
»kraftfoder», varvid svamparna äga förmågan att av vissa
oorganiska kväveföreningar uppbygga även
äggvite-komplexer.
Man tänke sig grönfoder (klöver el. a.)
behandlat med dylika svampar och omvandlat till
smältbara äggviteämnen, utan att den långa omvägen via
nötkreatur och slakteribolag behöver tagas, och man
kan förstå doktor Steinmetz entusiasm för
problemets lösning. Vi svenskar kunna emellertid med
tillfredsställelse konstatera, att de svenska
uppfinnarne äro före sin tid även på ifrågavarande
område.
O. K.
Uppfinnaren och de svenska
patentmyndigheterna.
Diskussion vid Uppfinnaremötet i Göteborg
den 10 aug. 1923.
(Forts. fr. föreg, nr.)
VI. Ordföranden, direktör James Sandberg :
Med anledning av vad ett par talare,
föredragshållaren och ingenjör Seth, yttrat, nämligen att
Patentverket icke brukade komma med några förslag
till patentanspråk, får jag upplysa, att åtminstone
har jag i ett fall mottagit ett förslag i sådant
avseende, vilket ock medförde att ärendet påskyndades.
VII. Anförande av ingenjör C. J. Lundström.
Herr ordförande, mina herrar! Med anledning
av det älskvärda sätt, varpå herr generaldirektör
Björklund upptagit den kritik, som jag ansett mig
föranlåten att frambära i mitt föredrag, skall jag
icke ingå något vidare på de saker, som jag
betonade, och de skäl, som han framhöll varit orsaken till
vissa påfallande misstag. Det är bara i en punkt,
som jag skall be att få säga några ord.
Han talade om, att verkets arbetsordning
egentligen icke är något, som vi uppfinnare ha med att
göra. Detta har han fullkomligt rätt i, då det gäller
sådana inre angelägenheter, som icke beröra
uppfinnareverksamhetens vitala intressen. Men det ligger
i uppfinnarens intresse, att arbetssättet inom verket
ordnas på ett praktiskt sätt så, att de önskemål om
snabb behandling, inskränkning av antalet
förelägganden m. m. som framfördes i mitt föredrag, måtte
förverkligas. Sålunda skulle man önska, att i den
arbetsordning eller det cirkulär, som han läste upp
och vilket härrörde fr|ån ett par år tillbaka, men nu
möjligen fallit i glömska, kunde tilläggas något, som
för uppfinnarna skulle vara av synnerligt stor vikt.
Det är, att i det första föreläggandet, som bör av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
