Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN
De svenska landsvägarna och lastautomobilerna.
Studier i anledning av en automobiltäyling.
Av H. N. Pallin.
Ringtyper.
Om ringar gäller detsamma som om vagnar.
Till sin konstruktiva och hjultekniska beskaffenhet
undandraga de sig undertecknads yttrande.
Nedanstående korta reflektioner hänföra sig därför blott
till, vad som kunnat iakttagas av deras verkan på
vägarna under tävlingen och ej till ringarnas övriga
tekniska och ekonomiska egenskaper.
Fig. 16. Hjultryckets ökning med ökad hastighet.
Som allmän regel gällde under tävlingen, att de
helpneumatiska, stora enkelringarna (»luftringarna»)
av allt att döma minst åverkade vägbanorna.
Visserligen voro vägarna till följd av långvarig torka
föga känsliga för något slag av hjulringar med den
fart och det maximihjultryck, som voro föreskrivna,
och det är därför ej helt uteslutet, att uppfattningen
på någon punkt blivit en annan vid annat väglag.
Men det kvarstod dock efter summering av alla
iakttagelser ett bestämt intryck i angiven riktning.
Behovet av lätt utförd, mätbar prövning i detta avseende
är emellertid uppenbart.
Några massiva gummiringar funnos ej vid
tävlingen representerade.
Ett absolut runt hjul, som rullar över en
fullkomligt jämn yta, utövar mot denna ett tryck, som
är exakt lika stort som hjultrycket i vila. Rullar
hjulet på en väg med ojämn yta, ökas hjultrycket
på grund av de stötar, som uppstå vid hjulets gång
över vägens ojämnheter. Hjultrycket i rörelse kan
då betecknas som en över vägens yta kontinuerligt
fortskridande stöt, som ökar hjultrycket efter vissa
lagar proportionellt mot de inverkande faktorerna,
av vilka vägytans och hjulringens beskaffenhet samt
(Slut fr. nr 43.)
fordonets hastighet äro de viktigaste. Hur ofantligt
stor skillnaden under rörelse kan vara i åverkan
mellan luft- och massivringar, framgår av
diagrammet i fig. 16, som är ritat efter amerikanska
sifferuppgifter. Dock bör anmärkas, att tryckökningen
i verkligheten icke sker enligt så regelbundna lagar,
som diagrammet utvisar, och att stötlinjernas
verkliga former ännu ej äro fullt utredda.*
Bakhjulstrycket under vila var vid ifrågavarande försök
3 200 kg, därav 780 kg ofjädrade. Samtidigt som
man observerar, att luftringen ökar trycket mycket
obetydligt vid ökad hastighet (omkring 15 % vid 20
km hastighet), finner man, att massivringarna,
särskilt de slitna, öka hjultrycket i mycket stark
progression. Vid 20 km hastighet är den nya
massivringens hjultryck dubbelt så stort som luftringens,
och vad den slitna massivringen beträffar, har den
redan vid 13 km hastighet det dubbla och vid 24 km
hastighet det tredubbla hjultrycket mot luftringen.
I en sammanfattande rapport över dylika försök
gjorda av The Bureau of Public Roads i U. S. A.
1921 anföres, att stöttrycket kan uppgå ända till 7
gånger hjultrycket under vila på ett ined massiv
Fig. 18. Tvärsektion av
»halv-pneumatisk» Overmanring.
F = »fingrar», K = luftkanal.
gummiring försett bakhjul, som möter ett hinder i
vägen av 25 mm höjd vid en hastighet av 25 km
i timmen. Ett medelvärde för massivringens
stöt-tryck sättes där till 4 gånger hjultrycket i vila.
Motsvarande medelvärde för luftringen är omkring ll/s
gånger lasten på hjulet.**
De »halvpneumatiska» Overmanringarna
representera en ringtyp, utan tryckluft, i vilken man sökt
förena massivringens okänslighet för punktering och
åverkan i allmänhet med luftringens fjädrande
egenskaper (s. k. cushionring). Genom lämpliga
urtagningar i tvärsektionen har man borttagit de döda, dvs ej
fjädrande gummidelarna och tvingat övriga delar att
arbeta mera ekonomiskt, varigenom dessa ringar blivit
väsentligt effektivare än massivringarna. När en
mas-sivring belastas, får den ungefärligen en sådan form,
som den streckade linjen visar i fig. 17. Kanterna
flyta vinkelrätt utåt och ansträngas hårt, och i ringens
inre finns ett område, schematiskt avgränsat med en
streckprickad linje på fig., som på grund av sitt
läge ej kan deltaga i flytningsarbetet. Urtagningarna
* Jfr bl. a. P. Le Gavrian: Les chaussées mödernes, Librairie
J.-B. Baillière et fils, Paris 1922, sid 21.
** Se Public Roads, mars och december 1921.
Fig. 17. Tvärsektion av massiv
gummiring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
