Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
389
beräknas från ansökningens ingivande och att tiden
bestämmes till sjutton år.
Vid den konferens för skandinaviskt samarbete
på det industriella rättsskyddets område, som under
år 1922 hållits mellan delegerade för de tre
skandinaviska ländernas regeringar, voro samtliga
delegerade ense om att det vore i hög grad önskligt
och ej oöverkomligt att få enhetliga bestämmelser
för patenttidens beräknande, om också olikheter
kvarstodo i fråga om skyddet under
behandlingstiden, samt att en patenttid av sjutton år från
ansökningsdagen av de delegerade omfattades med
sympati. Då nu en lagändring i sådan riktning redan
vidtagits i Norge, torde hänsynen till
överensstämmelse uti ifrågavarande hänseende mellan de
skandinaviska lagarna icke kräva uppskov med frågans
behandling i avvaktan på ett eventuellt
skandinaviskt samarbete. Vid sådant förhållande och då
förevarande spörsmål utan svårighet torde kunna lösas
för sig utan samband med revision av
patentlagstiftningen i övrigt, håller Patentverket före, alt den
önskan, som sålunda fått uttryck i föreliggande
underdåniga framställning och som synes vara
ganska allmänt utbredd inom intresserade kretsar, bör
tillmötesgås och framställes förslag, att utredning
uti ifrågavarande hänseende måtte snarast möjligt
igångsättas.
Vad slutligen angår frågan om provisoriskt
patentskydd ville Patentverket till en början
erinra, att Svenska uppfinnareföreningens styrelse i
sitt i september 1920 avgivna utlåtande över
patent-lagstiftningskommitténs förslag till ny patentlag
förklarade sig vilja, utan att då taga ställning till
frågan, till beaktande föra vidare ett inom styrelsen
framfört förslag, enligt vilket man i Sverige borde
införa ett provisoriskt patentskydd i anslutning till
vad för närvarande gällde i England, på sådant
sätt, att en provisorisk ansökning, åtföljd av
nedsatt ansökningsavgift, exempelvis 20 kr, kunde
ingivas, och att från denna inlämningsdag
prioritetstid finge räknas, om inom viss tid, t. ex. 6
månader, fullständig ansökning inkomme och full
betalning erlades. Då enligt Patentverkets mening
ifrågavarande spörsmål är av beskaffenhet att
under alla förhållanden böra behandlas i samband
med revisionen av patentlagstiftningen i dess helhet,
kan Patentveiiset icke tillstyrka bifall till styrelsens
hemställan om partiell ändring härutinnan av
patentförordningen.
Patentverket vill emellertid framhålla några
synpunkter i frågan. Den fördel som provisoriskt
patentskydd skulle medföra för en uppfinnare, vore
möjligheten för honom att, innan han bestämt sig
för att söka patent å sin uppfinning, genom en enkel
och billig åtgärd så tillvida säkerställa uppfinningens
patentbarhet, att omständighet, som efter åtgärdens
vidtagande uppkommit, icke skulle vara
nyhets-skadlig för uppfinningens patenterbarhet. Någon
granskning av den provisoriska ansökningen skulle
icke av patentmyndigheterna företagas. Det synes
Patentverket att det provisoriska patentskyddet
skulle kunna medföra en belänklig rubbning i den
enligt ämbetsverkets mening riktiga principen, att
patent å en uppfinning icke bör med laga verkan
kunna sökas förrän uppfinningen är till sitt
väsentliga innehåll fixerad, vilken princip särskilt är av
betydelse vid kollision mellan flera ansökningar
rörande samma uppfinning. Det torde nämligen
kunna befaras, att icke utarbetade uppfinningar,
ja rena hugskott göras till föremål för provisorisk
ansökning, en fara, som är större ju mindre
avgiften för den provisoriska ansökningen är och ju
längre den tid utmätes, inom vilken den fullständiga
ansökningen kan ingivas. I diskussionen i
förevarande ämne hava nämnda avgift och tid
ifrågasatts till 5 kr resp. 1 år.
Nu kan till äventyrs nämnda farhåga betecknas
såsom ogrundad med hänsyn därtill, att prioritet
endast skulle medgivas för sådana delar av den
fullständiga ansökningen, som funnos angivna i
den provisoriska ansökningen. En sådan fordran
i— enligt Patentverkets mening fullt befogad •—
kräver för sin tillämpning en mången gång svår
och grannlaga prövning. Skall densamma helt
upprätthållas, synes emellertid den fördel för
uppfinnaren, som låge i möjligheten att genom en enkel
och billig åtgärd — det har framhållits, att
anlitande av ombud i allmänhet ej torde behöva
förekomma — i visst hänseende säkerställa sin
uppfinnings patenterbarhet och vilken väl vore den
bärande grunden för ifrågavarande anordning, bliva
skäligen illusorisk. Det vore nämligen då av stor
vikt, att i den provisoriska ansökningen det
väsentliga i uppfinningen komme till tydligt uttryck. Men
för avfattande på ett för sökanden
tillfredsställande sätt av sådana handlingar, vilka lika väl skulle
kunna tjäna såsom första beskrivning i en vanlig
patentansökning, krävdes förvisso i regel biträde
av sakkunnigt ombud. Ingavs sedermera fullständig
ansökning bleve resultatet ur kostnadssynpunkt, att
kostnaden ökats med ett belopp, motsvarande
avgiften för den provisoriska ansökningen. Nu göres
emellertid gällande, att det kunde med fog antagas
att i många fall någon fullständig ansökning icke
ingåves, då vederbörande under den tid hans
provisoriska ansökning gällde, kunde komma till insikt
om att det ej vore någon idé att fullfölja saken.
Härigenom skulle även en väsentlig minskning i
patentmyndighetens arbetsbörda uppstå, då många
av de uppfinningar, varå endast provisorisk
ansökning ingivits, skulle om ej provisoriskt patentskydd
funnits, givits till föremål för vanlig
patentansökning. Patentverket ställer sig mycket tvivlande till
ett sådant antagande. Ilar en uppfinnare kommit
så långt med sin uppfinning, att han kunnat
precisera dess väsentliga innehåll och för övrigt jämväl
nedlagt åtminstone någon kostnad för dess
patente-rande, synes det Patentverket kunna med större fog
antagas, att han icke avstår från sin avsikt att
förvärva skydd för uppfinningen med mindre han
på grund av den hos patentmyndigheten
verkställda granskningen finner uppfinningen icke vara
ny. Att i särskilda fall förhållandet kan bliva ett
annat, vill Patentverket ingalunda förneka, men
ämbetsverket förmenar att dessa fall bliva
undantag.
Det skulle till äventyrs kunna angivas såsom en
fördel av det provisoriska patentskyddet, att en
uppfinnare därigenom finge tillfälle att, innan han
bestämde sig för att offra pengar och arbete å en
fullständig patentansökning, undersöka
möjligheterna att intressera industrien för sin uppfinning
utan att dennas nyhet därigenom äventyrades. Pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
