Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 IN D USTRITIDNINGEN NORDEN
399
om hjulet icke slirar, men retarderas till nära
gränsen av slirningsmomentet. En lamellbroms kan
regleras så väl att denna eftersträvade effekt uppnås,
utan att överskridas.
En effektiv bromsning är och förblir bilistens
säkraste skydd mot olyckor — givetvis bortsett från
den garanti som ligger i skicklighet, vaksamhet och
försiktighet. Att höja bromseffekten är därför en
sak av allra största betydelse för bilismens framtid.
Det är därför med full rätt som fyrhjulsbromsning
tillvinner sig så stort intresse. Fyrhjulsbromsning är
mer än dubbelt så effektiv som bromsning enbart
på bakhjulen. Det är emellertid av allra största
vikt att bromsorganen bli riktigt konstruerade, så
att icke ojämn bromsning bringar vagnen ur kursen.
Skulle genom olycklig tillfällighet såväl fram- som
bakhjulsbromsar verka ensidigt, är givetvis faran för
felstyrning ännu större. Jag vill särskilt påpeka att
vissa framhjulsbromsar, som införts å en del
bilmärken, äro synnerligen farliga. Transmissionen är
nämligen utförd på sådant sätt att bromskraften
verkar rätt olika, beroende av framhjulets ställning.
I stark snedställning, exempelvis i en skarp kurva,
kan t. o. m. befaras att transmissionen icke
fungerar.
I framtiden, då bromsproblemet är fullt
tekniskt löst, kommer på varje bil att ställas
oeftergivlig fordran på fullt effektiv, pålitlig, mjukt reglerbar
fyrhjulsbromsning, vars maximieffekt ligger lägre än
slirning av hjulen. En massa olyckor komma då
att förebyggas. Redan medvetandet att äga en sådan
broms är av stor psykisk betydelse, ty det skänker
föraren det lugn och den säkerhet, som låta honom
behärska situationen.
Hjalmar Cassel.
Värmländska bruk under mitten av
1800-talet.
Efter lantmätarnas redogörelser meddelat av
Pehr Johnsson.
I Lantmäteriarkivet i Stockholm förvaras en
hel del sockenbeskrivningar, upprättade och insända
dit under mitten av förra seklet av lantmätare i
Värmland. I dessa finnas ävenledes en del bruk
och industriella anläggningar omtalade och skola vi
i det efterföljande meddela åtskilligt rörande dessa.
Skillingsfors skildras sålunda av Ernst Ekelund
år 1850: Detta är beläget vid det 3 alnar höga
vattenfall, som sammanbinder Askesjön och
Björklången. Det anlades år 1792. Genom i senare
tider förökade privilegier utgör brukets omfång för
närvarande (1850) tvenne stångjärnshärdar, en
kniphammare, 3 spikhammare, en sågkvarn innehållande
en enbladig ram med 20 tolfters årlig skärning samt
mjölkvarn med tvenne par stenar utom siktkvarnen.
Årliga utsmidet är 900 skepp, samt 200’ skepp,
manufaktursmide, bestående av spik och finare, till
lantmännens behöver passande spiksmiden.
Smides-metoden är den gamla tyska. Järnet avsättes på
Göteborg och Norge. Till årliga behovet äro
anslagna 1 000 stigar kol, av vilka Skillingsmarks
socken levererar 300 stigar. Resten ei-hålles från
Järnskog och Köla socknar. På bruket äro boende
nio hushåll, bestående av smeder, mjölnare och
sågare, av vilka 15 äro fullvuxna personer, vilka
äro i daglig sysselsättning vid de verkstäder, som
där finnas.
Utom brukets vackra, romantiska läge bredvid
Skillingsmarks kyrka, äro dess förmåner i avseende
på god koltillgång och tillräckligt vatten att
värdera. En lång tackjärnstransport är likväl frätande
på förtjänsten. Brukets ägare äro för närvarande
bröderna Hanneborg, boende i Norge.
Tullmjölkvarnar finnas vid Skillingsfors bruk
samt under hemmanet Sundshagen.
En färgeri- och garveriinrättning, Johannesberg
kallad, är belägen på Oleruds ägor tätt vid
Skillingsfors bruk. Av denna inrättning har orten en stor
nytta, i anseende till dess närbelägenhet. Personerna,
som härstädes äro sysselsatta, utgöra vanligen 6 à 7.
Blombacka pappersbruk omnämnes av J.
Lindberg 1851 och uppger denne att detta först år 1848
blivit uppbyggt, och tillverkades där under första
året av sex arbetare 2 907 ris diverse papperssorter
och 6 360 ark präss- eller takpapper för ett
sammanlagt belopp av 6 038 rdr 32 sk. banko. Ar
1849 tillverkades därstädes 2 660 ris skriv-,
kardus-och makulaturpapper till ett värde av 5 604 rdr,
samt präss-, tak- och bokbindarepapp för 466,43
eller ett sammanlagt belopp av 6 071 rdr. Som
denna inrättning blott har en medtävlare inom länet
(uti Sulsby pappersbruk i Brunskogs socken) är att
förmoda densamma skall bliva förmånlig för sin
ägare.
Vid Hökebro tegelbruk, som år 1849 ombyggdes,
tillverkades under sommaren 1850: taktegel 23 000
och murtegel 46 000 st., varmed 10 personer voro
sysselsatta; men härav är blott numera en ringa
del försåld, vilket torde härleda sig därav att de
flesta egendomsägare inom häradet själva slå
murtegel till sitt husbehov och ganska få begagna
tegelpannor för taktäckning. Som det ävenledes är ovisst
huruvida avsättningstillfällen för teglet kunna yppas
utom häradet eller ej, kan del för närvarande ej
bestämmas huruvida denna inrättning framdeles kan
bliva mer eller mindre lönande. För 1 000 st.
taktegel betalas för närvarande vid bruket 23 rdr 16
sk. och 26 rdr 32 sk. och för 1 000 murtegel 16
rdr 32 sk. à 20 rdr banko, vilket är det vanliga i
länet.
Nyeds bergslag. Nyed är ej bergslag i egentlig
bemärkelse, utan improprie bergslag, emedan häradet
för kolning och bruk skulle år 1649 åtnjutit
knektefrihet.
Angående kolningen torde följande anteckningar
icke sakna sitt intresse. År 1656 den 12 april
förordnade landshövdingen G. Soop inspektören Anders
Lennartsson Svenske, lagman Plenningskiöld och
flera att förrätta delning av kolningsskyldigheten i
Nyed, varvid vissa hemman anslogos att förse varje
bruk med kol. Priset stadgades jämväl därvid till
24 styver på stigen eller 2 ryssar, men till 2 daler
kopparmynt när bonden tog förlag. Men denna
delning ansåg K. kommissionen 1667 olaglig och
stridande emot all praxis å hela riket. Dock på en
annan kommissions undersökning gillade K.
bergskollegium denna delning den 23 november 1696 och
konung Fredrik stadfästade henne den 27 juli 1726.
Landshövding Fägerskiöld skrev, i anledning av 1696
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
