Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406
INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN
kretsen av sin dåvarande laboratoriestab. Ej mindre
än 8 olika nationer äro här representerade.
Närmast framför Steinmetz’ vänstra axel synes
laboratoriets nuvarande föreståndare, dr W. R. Whitney,
som ävenledes gjort sitt namn väl känt inom den
vetenskapliga forskningen.
År 1902 kallades Steinmetz till professor i
elektroteknik vid Union University i N. Y. vilken
professur han upprätthöll vid sidan av sin verksamhet
vid Gen. El. Co. År 1903 kreerades han till fil.
doktor vid samma universitet. — —
Steinmetz utvecklade ett synnerligen
fruktbringande författareskap, och flera av hans verk
betraktas som klassiska. Att här uppräkna dessa
skulle föra oss allt för långt. Dock må nämnas:
redan 1893 en förenklad metod att behandla
växelströmsproblemen utan hjälp av högre matematik,
genom den s. k. »symboliska metoden», som sedan
vunnit erkänt användande inom elektrotekniken;
vidare:
1897: »Alternating current
phe-nomena» (i samarbete med
svensken Ernst J. Berg,
nu professor vid Union
University); 4:de upnlagan
utkom 1908.
1900: Theoretical elements of
electrical engineering»
(3:dje uppl. 1909).
1909: »Theory and calculation
of transient electric
phe-nomena» (2:dra uppl.
1911).
1910: »Engineering
mathema-tics» samt ett otal smärre
eller längre artiklar,
uppsatser etc.
På det rent fysikaliska
området har Steinmetz gjort flera
undersökningar av klassiskt
värde, såsom den förut nämnda
på 1890-talet gjorda
undersökningen över magnetisk hysteresis, över
kvicksilverlikriktaren, magnetit-ljusbågen etc. Även i fråga
om maskinkonstruktioner har han skaffat sig ett
känt namn, så t. ex. beträffande den för elektrisk
järnvägsdrift viktiga växelströmskommutatormotorn,
repulsionsmotorn, turbogeneratorer; det i Amerika
tidigare ofta använda s. k. »split-phase»-systemet
för fördelning av elektrisk energi har även honom
till upphovsman.
Då K. tekniska högskolan i Stockholm år 1914
första gången utdelade Cedergrenska medaljen
tilldelades Steinmetz densamma.
Under de senare åren har han huvudsakligen
sysslat med abstrakta forskningsproblem inom
fysiken, vartill hans ställning och de utomordentliga
medel, som stodo honom till buds lios Gen. El. Co.
särskilt lockade. Speciellt arbetade han på det
extrema högspänningsområdet; enligt uppgift
lycka-des han uppnå resultat med så höga spänningar
som 1 000 kilovolt. Dessa hans senare resultat ha
tills vidare endast glimtvis förekommit i litteraturen,
och är det att hoppas att de i sinom tid bli lättare
tillgängliga.
Var Steinmetz i sin arbetsgärning en märklig
man, så var han även i det dagliga umgänget en
ganska ovanlig typ, sympatisk och trots sin
kroppsliga litenhet en man av stora mått. Han präglades
av en viss barnslig skygghet (troligen på grund av
sitt kroppslyte, starkt puckelryggig, vilket gjorde att
han päminte om Jonas Wenström — förresten i
mer än detta hänseende), en tillbakadragenhet, som
på en främling verkade inbundet och frånstötande.
Men den som lärt känna honom och vunnit hans
vänskap ägde i honom en fyndgruva av goda råd
och uppslag, alltid färdig att reda upp ett besvärligt
problem samt ett uppmuntrande vänligt ord.
En sak som ban ofta lade oss på hjärtat var:
»begagna matematiken som ett viktigt och gott
verk-tyg, men gymnastisera aldrig med den; förenkla den
när helst helst ni kan, så blir det färre felkällor.»
I sin magnifika villa (med angränsande
privatlaboratorium) såg han ofta sina medhjälpare, trots
att han var ungkarl, som gäster. Bostaden
återspeglade hans underliga psyke. I ett dyrbart
växthus odlade han en mångfald
egendomliga exotiska växter,
praktfulla orkidéer etc, mest av
vetenskapsintresse (Steinmetz var
även en mycket skicklig
botanist). Mest odlade han
kaktusarter av de underligaste former
och gigantiska proportioner.
I golvet fanns nedsänkt en
stor tank med ovanliga fiskar
och, last but not least, så höll
han sig med ända till fem st.
alligatorer, den största över 11/i
meter i längd, och ingalunda
att leka med.
Hans lynne präglades av en
torr, vänligt bitande humor. Ett
exempel: En ung dam, som
tillhörde laboratoriets stab i
egenskap av kemist och teknisk
ma-skinskriverska, ägde ett rikt
ordförråd, som hon ofta
använde. Vid sina små middagar
placerade gärna Steinmetz oförmärkt en stor, grann
papegoja omedelbart bakom damens stol, och så
snart damen började taga sitt ordförråd i anspråk,
sekunderade papegojan med sådant eftertryck, att
den förra ej ens fick en syl i vädret. — —
Till slut ett par små anekdoter. Några
magnetiska mätningar med ytterst känsliga instrument
skulle utföras och för att undvika störningar skulle
mätningarna utföras på den förbiflytande flodens
(Mohawk River) is. De två medhjälparna
förstän-digades att avlägga alla metallföremål, som kunde
störa: nycklar, ur, knivar etc, vilket efterkoms.
Resultaten varierade likväl, och alla knappar av
metall bortskuros och ersattes med snören.
Avvik-ningarna i mätningarna fortforo dock. Slutligen
upptäckte emellertid den ene assistenten efter flera
dagars fåfänga försök felet: Steinmetz själv, som var
närsynt, använde pincenez med förnicklade stålbågar,
och för var gång han närmade sig instrumentet för
att göra en avläsning inträdde störningen! Detta låg
allt för nära för att upptäckas av den annars så
vidsynte experimentatorn. —
Steinmetz avskydde alla husliga göromål, vare
sig han skulle uträtta dem själv eller nödgades låta
Fig. 2. Steinmetz på äldre dagar.
[.Reprod. ur Electrical World.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
