Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
INDUSTR I T I DNIN GEN NORDEN
sig in i ärendet, varjämte självfallet tid även går
förlorad, därigenom att sökanden måste upprepade
gånger avgiva svar på ämbetsverkets förelägganden. Med
tidsförlusten äro givetvis förbundna ökade kostnader
för patentbehandlingen såväl för ämbetsverket som
för sökanden. — Vidare må framhållas, att den
prioritetsförmån, som genom den s. k. patentunionen
tillförsäkrats sökanden i till unionen anslutna stater
under viss tid från ansökningens inlämnande,
uppenbarligen saknar allt värde, så länge
granskningsresultatet i första föreläggandet är så ofullständigt och
otillförlitligt, som nu är fallet. — Ytterligare säges:
»Till följd därav att granskaren vid utförandet av
sitt arbete ofta icke tillräckligt tränger in i
uppfinningens innebörd, blir granskningsarbetet lidande
också på andra sätt. Detta ger sig till känna dels
däruti, att föreläggandena understundom åberopas
nyhetshinder, där sådana i verkligheten ej förefinnas,
dels även däri, att man icke är i stånd att mera
ingående motivera sina förelägganden och beslut,
varför sökanden ofta stannar i okunnighet om vad
patentmyndigheten innerst åsyftar.» — Bristerna i
själva granskningsförfarandet träda också i dagen,
då invändningar göras mot ett utlagt patent. Ofta
visar det sig nämligen, att ämbetsverket har ytterst
svårt att härvid träffa ett avgörande i frågan.
Invändningsärenden bruka för den skull draga långt
ut på tiden. —-
Förslag till ändrat arbetssystem.
»Att det påtalade arbetssystemet vunnit insteg
inom ämbetsverket torde, enligt Förbundets
uppfattning, vara en naturlig följd därav, att
ämbetsverket tydligen fattat sin uppgift huvudsakligen
bestå i ett avdömande av, huruvida patent skall
beviljas eller icke beviljas. Ämbetsverket har
väsentligen inriktat sig på att vara en passivt prövande
myndighet och kanske i viss mån förbisett, att det
också bör vara en myndighet med positiva
uppgifter, med skyldighet att medverka till ärendenas
tillrättaläggande samt att befrämja en nyttig ocli
sund uppfinnare verksamhet.
Enligt Förbundets mening måste en rationell
omläggning i dessa avseenden komma till stånd.
Ämbetsverket bör redan från första början av en
patentansöknings behandling söka tränga till botten
av frågan samt bilda sig en klar och tydlig
föreställning om uppfinningens innebörd och
uppfinnarens syften. Sedan kunskap härom vunnits, måste
ämbetsverket på allt sätt underlätta för sökanden
att få ärendet snabbt prövat och slutbehandlat.
Härför erfordras emellertid, att en viss grad av
samarbete kommer till stånd mellan granskaren och den
sökande i ocli för ärendets utredande och
klarläggande. Det synes Förbundet, att så snart
granskaren själv trängt fullt in i ärendet och genomsökt
nyhetsmaterialet, en konferens borde kunna
anordnas med sökanden eller dennes ombud —
åtminstone för den händelse sökanden är bosatt här i
landet — varvid frågan borde dem emellan genomgås.
Vid detta tillfälle skulle nyheten i uppfinningen
fastslås samt påpekanden göras angående de ändringar,
som behövde vidtagas i beskrivning och ritningar,
nyhetshänvisningarna diskuteras samt sådan
om-formulering av patentanspråket fastställas, som kunde
godtagas av såväl ämbetsverket som sökanden. Där-
efter borde endast erfordras ett enkelt avfattat
föreläggande, däri de framställda anmärkningarna jämte
motivering i korthet refererades.
Med det här skisserade arbetssystemet skulle
granskarens arbetsuppgift givetvit bliva vida mera
lockande, hans kontakt med det praktiska livet
intimare och till följd härav de formellt
ämbetsmanna-mässiga göromålen komma att ersättas med ett ur
ingenjörssynpunkt fullödigare och mera givande
arbete. Samtidigt skulle utan tvivel den nuvarande
missbelåtenheten samt känslan av ett
motsatsförhållande mellan patentmyndighet och allmänhet
komma att upphöra.
Vidare skulle man med all säkerhet ernå, att
såväl sammanlagda tiden för en patentansöknings
behandling som tiden för första föreläggandet bleve
kortare, än vad nu är fallet, ävensom att en reell
och uttömmande nyhetsgranskning kunde meddelas
redan vid första föreläggandet.
Det är Förbundet bekant, att inom
ämbetsverket den uppfattningen är förhärskande, att det
ofta icke är möjligt fatta uppfinningens innebörd så
fullständigt, att den första nyhetsgranskningen kan
göras fullt uttömmande. Denna erfarenhet från
patentverkets sida torde emellertid ha sin grund just i
den dominerande ställning, som patentanspråkets
lydelse för närvarande tillerkännes vid
nyhetsgranskningen. För den händelse beskrivning och ritningar
tagas till hjälp, är det Förbundets bestämda
övertygelse, att några svårigheter i berörda hänseende
icke skola behöva komma ifråga. Och om i något
enstaka fall ansökningshandlingarna icke skulle vara
uppställda på ett fullt förståeligt sätt, så måste man
under alla förhållanden genom inhämtandet av
upplysningar under hand kunna förskaffa sig erforderlig
kännedom om uppfinningens innebörd.
Då man alltså redan i det första föreläggandet
skulle kunna påräkna en uttömmande
nyhetsgranskning, komme följaktligen också prioritetstiden att
kunna med fördel utnyttjas. För att säkerställa sig
emot alla eventualiteter borde det likväl måhända
tagas under övervägande, huruvida det icke vore
lämpligt föreskriva förtursrätt för sådana
uppfinningar, å vilka patent ej förut sökts i annat till
patentunionen hörande land. Ifråga om dessa
ansökningar vill Förbundet även framhålla, att den första
granskningen måste göras så fullständig, att den
icke blott riktar sig mot huvudanspråket, vilket väl
i allmänhet av patenttekniska skäl göres ganska
omfattande, utan även uiot underanspråken, så att
sökanden före prioritetstidens utgång må kunna
ingående bedöma utsikterna att genom eventuell
begränsning till något eller några av anspråken
erhålla ett gott patent.
Avsaknaden av fast praxis ifråga om patenterbarheten.
Förbundet tillåter sig här i korthet beröra även
en annan fråga angående Patent- och
registreringsverkets arbetssätt, som i industriella kretsar ansetts
kräva rättelse. Det har ofta framhållits, att någon
fast praxis icke synes hava utbildat sig inom
ämbetsverket vid avgörandet av vad som jämlikt 1 § i
gällande lag om patent skall anses vara en
patenterbar uppfinning. Godkännande eller avslag av en
patentansökan skulle för den skull vara i hög grad
beroende av, å vilken avdelning inom ämbetsverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
