Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
INDUSTRI TIDNINGEN NORDEN
huvudströmbrytaren, som även var placerad inne i
manöverhytten, steg han upp på broplattformen, öppnade
luckan till maskinrummet och kröp fram över
kuggväx-larna och lintrummorna för att nå strömbrytarebygeln.
När bygeln kom ned i sitt kontaktläge satte sig
maskineriet igång. H. sökte krypa tillbaka över
lin-trummorna, men fastnade i kuggväxeln med högra,
armen och benet. En verkmästare som hörde H:s rop,
skyndade upp och stoppade motorn. Då H. drogs fram,
voro både armen och benet skilda från kroppen, och han
avled efter en kort stund.
Olyckan får tillskrivas H:s ovana vid arbetet.
Strömbrytarbygeln brukar ibland hänga upp sig, men
det är lätt att draga ned den igen, enär man gott kan
nå den med en käpp eller rent av med bara händerna
från ett av fönstren i manöverhytten. H. var ansedd
som en ovanligt skicklig montör. —
Ett sågverk har en timmerelevator så anordnad, att
stockarna avlastas från elevatorn genom sneda slanor,
vilka höjas allt eftersom timmervältan växer. Slanorna
hänga i kättingar fästade i övre delen av elevatorn, och
man måste vid höjningen kliva hit upp.
En timmerrullare skulle företaga denna höjning.
Elevatorn stoppades, och han klättrade upp till toppen.
Under arbetet halkade han och föll ned 4,5 m på den
skarpa spetsen av en av elevatorns medbringarkrokar.
Kroken gick in i ryggen på höger sida i jämnhöjd med
midjan och slet upp ett sår ända till skulderbladet. Han
blev skyndsamt nedtagen och förd till sjukhus, men han
avled av skadorna efter fjorton dagar.
För att minska risken för olycksfall har
yrkesinspektören föreslagit, att rundjärnshandtag skola
anbringas på lämpliga ställen på elevatorn. •—
Vid ett kraftverksbygge voro på skibordet vid
dammen uppresta fällbara bockar, förenade inbördes
med bröstbalkar. Den sista bocken var gjord så, att den
kunde förenas med landfästet, men föreningsbalken var
vid olyckstillfället ej inlagd.
Några betongarbetare fingo order att fälla ned två
stycken av bockarna för att bereda rum för ett
decau-villespår. Två stycken klevo upp på var sin bock och
lyfte ned den här befintliga balken. De fortsatte sedan
med nästa balk, och för att förhindra den bock, på
vilken denna balk låg, att stjälpa bundo de ett rep mellan
denna och nästföljande bock. En av arbetarna råkade
likväl trampa på repet med den påföljd, att samtliga
intill befintliga bockar rasade, och en arbetare blev så
svårt klämd tvärs över veka livet, att han avled samma
dag.
Man kan visserligen tillskriva arbetarna en viss
tanklöshet att ej beakta, att balken från sista bocken till
landfästet var borta, men då de voro betongarbetare och
ovana vid det ifrågavarande arbetet, borde en tydligare
instruktion lämnats dem för arbetets utförande. —
Några arbetare skulle en söndagsmorgon utföra
reparationer på torkmaskinen i pappsalen vid en
sulfat-brik. Plötsligen förlorade flera av dem medvetandet och
måste av tillstädeskommaride personer föras ut i friska
luften, där de alla kvicknade till utom en 17-årig pojke,
som ej gick att få liv i. Orsaken var tydligen inandning
av giftiga gaser.
Vid kokning av sulfatmassa användes en koklut,
som bland andra ämnen också innehåller
svavelföreningar, såsom natriumsulfit, härstammande från i
smältugnarna tillsatt natriumsulfat. Till följd denna halt av
svavelnatrium bildas vid kokprocessen en del organiska
svavelföreningar, som kvarstanna i den s. k. svartluten
(avfallsluten från kokningen). Denna svartlut
innehåller dessutom hela mängden vid kokningen använt
alkali, vilket skall återvinnas och användas på nytt. För
den skull indunstas luten, som därpå smältes i
smältugnar under bläster. Härvid bildas soda, vilken sedan
försättes med bränd kalk, då den övergår till kaustik
soda för att således användas på nytt för kokningen.
Svartlutens indunstning försiggår i särskilda
seriekopplade indunstningsapparater. Den från sista
indunst-ningsapparaten erhållna ångan användes för torkning av
massan. Enligt ovanstående håller svartluten organiska
svavelföreningar, vilka vid lutens indunstning frigöras.
Dessutom bildas stora mängder svavelväte. Dessa
svavelföreningar, som således huvudsakligen utgöras av
svavelväte, men även metylmerkaptan och metylsulfid, äro alla
ytterst giftiga och gå tillsammans med ångan till
torkmaskinen. De giftiga gaserna i torkcylindern absorberas
tydligen ej av kondensatet, utan ökas under veckans
lopp till en starkt koncentrerad gasblandning. På
söndagsmorgonen, sedan driften avslutats, blåsas nämligen
cylindrarna tomma samt öppnas avtappningen på
kon-densatcisternen (under veckan går kondensatet till
tvättning av massa).
Reparationsarbetena började kl 6 fm. Denna
söndag pågick driften vid stora maskinen till omkring kl
6,15 fm, varför renblåsning av torkcylindrarna
skedde först efter denna tid. Fabrikens övriga avdelningar
hade stoppats som vanligt strax före kl 6, varför
vattnet i avloppskanalen minskats. När därför
bottenkranen på kondensatbehållaren öppnades: strömmade som
vanligt kondensat och gas ut i kanalen, röret slutar ca
4 m utanför väggen), men då vid detta tillfälle
troligen litet vatten fanns i kanalen, hade gasen möjlighet
att genom vattenlåsen gå tillbaka in i lokalen.
Förmodligen har detta inträffat förut, men i lokalen hava
då inga personer funnits, som blivit direkt påverkade av
gasen, och det är blott i koncentrerad form gaserna
verka dödande. Svavelväte i koncentrerad form är
märkvärdigt nog alldeles luktlöst och kan ej märkas annat
än genom en svagt söt smak.
Till förhindrande av dylika olyckshändelser skall
nu kondensatcisternen flyttas utanför pappsalen i ett
hus för sig. Röret för bottenavtappningen kommer att
förlängas och avloppsröret för ångan att ledas från
cisternens högsta punkt upp över taket på byggnaden.
Veterligen hava liknande olyckshändelser tidigare
inträffat i två fall, nämligen en gång i Sverige samt
en gång i Finland, men då säkerligen samma fara
förefinnes vid de flesta av landets sulfatfabriker och då
dessa gaser äro så ytterst giftiga (man kan nu fastslå,
att de verka direkt dödande), vore det synnerligen
önskvärt, att en undersökning gjordes vid samtliga
sulfatfabriker till förhindrande av dylika olyckshändelsers
upp-repande.
Antalet elektriska glödlampor i Förenta staterna
uppskattas till omkring 350 miljoner och växer med
cirka 10 procent årligen. Årsbehovet för nya lampor
och ersättning av förbrukade är ungefär 200 miljoner.
I hela den övriga världen användas ungefär lika
många glödlampor som i Förenta staterna. Medeltalet
av ljusstyrkan i normalljus var 1905 ca 16, men är
nu över 60. Trots detta har wattförbrukningen pr
lampa förblivit praktiskt taget oförändrad eller 55,
vilket visar att lamporna nu giva fyra gånger så stort
ljusutbyte som för 18 år sedan.
(The engineer.) H. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
