Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
IND US® RIT I D NI N G EN N O R D E N
Muttrars låsning.
Ett fynd vid forskningar i problemet.
Det finnes svårligen något mera allmänneligen
bearbetat mekaniskt problem än mutterlåsning. De i
patentskrifter framlagda försöken i den vägen äro
oräkneliga, och de försök, som icke genomgått
patentverkens skärseldar äro troligen ej färre. Och resultat av
allt detta arbete är allt hittills otillfredsställande. Tid
efter annan har någon ny anordning framkommit,
avsedd att vara förmer än dess föregångare, men
alltjämt visat sig icke kunna motsvara förväntningarna.
Man har sökt lösa problemet med tillämpning av snart
sagt alla tänkbara, mekaniska hjälpmedel, men allt
utan framgång. Visserligen finnes ett sedan länge känt
och använt sätt att stänga en mutter mot avskruvning
å bult — nämligen saxsprint, men denna anordning
har, även den, sina olägenheter — t. ex. svårigheten
att få tät, glappningsfri anliggning; och denna
låsning-kan förövrigt knappast räknas som røwKerlåsning, ty
under en i bulten infäst sprint kunna mellanlagda
ringar och brickor stöda mot underlaget utan hjälp
av mutter.
En tillförlitlig mutterlåsning måste bestå i ett
friktionsgrepp mellan mutterns och bultens gängning så
fast och hårt att det icke kan rubbas och uppluckras
av vibrationer. Men kan då ett så fast friktionsgrepp
i gängningen åstadkommas? Icke med en, ensam
mutter på bulten, varken i fritt läge därå, eller ansatt mot
underlag.
En enkel mutter, skruvad mot underlag har blott
ensidig friktion (uppåt) mot bultgängan; och då
denna friktion beror av mutterns stöd (nedåt) mot
underlaget, så är den otillförlitlig då, vid vibrationer och
bultens sträckning, mutterns anliggning mot
underlaget slappas.
Annorlunda ställer sig saken då två muttrar
skruvas mot varandra på bulten. De två tränga då åt vai
sitt håll på bultgängan och kunna sammanskruvas mot
varandra så hårt, att de icke kunna tillsammans
avskruvas* från bulten, utan måste först skruvas tillbaka
från varandra så att friktionsgreppet löses.
Här må inom parentes anmärkas att för säker
mutterlåsning är nödvändigt att de två sammanskruvade
muttrarna efter sammanskruvningen på lämpligt sätt
bindas samman vid varandra till hindrande av deras
isärskruvning. Men detta är en sak för sig, skild från
gängfriktionen mot bulten, dock nödvändig för dennas
bestående mot vibrationer.
Då två muttrar ansättas fritt på bulten inträder utan
vidare friktionsbindning i gängningen då de åtskruvas
mot varandra.
Men ett annat förhållande inträder då de skruvas
mot underlag, vilket vanligen är deras uppgift i ocii
för hopfästande av maskin- eller byggnadsdelar.
Då undermuttern andrages mot underlaget, tryckes
den uppåt mot bultgängan och glapprum uppstår på
undersidan av dess gängning, som då icke anligger
nedåt på bultgängan. När så övermuttern tilldrages
får även den samma ställning, så att bagge muttrarna,
stödda av underlaget, anligga uppåt mot bultgängan,
utan stöd nedåt av denna. Om så till följd av
vibrationer och bultens sträckning muttrarnas stöd mot
underlaget försvagas och momentant upphör, komma mutt-
rarna i glappning, medförande dessas lossnande och
till-bakavridning å bulten. —
För undanröjande av denna svåra olägenhet vid
dubbelmuttrars (mutter-kontramutter) ansättning mot
underlag har man allt hittills icke sett någon annan och
bättre utväg än den att med våldsam åtdragning av
övermuttern söka ytterligare nedpressa den förut mot
underlaget ansatta undermuttern så hårt att den —
om möjligt — kunde hoptrycka underlaget och på sà
sätt nå ned till anliggning nedåt på bultgängan.
Men sådan ytterligare hoptryckning av underlaget
är i de allra flesta fall icke möjlig; och består
underlaget av järn eller annat hårt material, så kan
säkerligen ingen ytterligare sammantryckning alls komma
till stånd, utan resultatet av den våldsamma
åtdragningen av övermuttern blir — bultens för sträckning
och gängningens deformering, under det att
glappnin-gen mellan undersidan av mutterns och översidan av
bultens gängning kvarstår.
Det är alltså tydligt, att denna tänkta och önskade
nedpressning av undermuttern till anliggning nedåt på
bultgängan icke kan förverkligas, och att någon
låsning av mutteraggregatet vid bulten icke är möjlig på
detta, hittills praktiserade och av kända teknici såsom
oundkomligt ansedda och angivna sätt.
I Ind. Norden för den 23 juli och 12 nov. 1924
finnas införda artiklar av ingenjörerna N. H.
Westerberg och P. E. Perman, båda belysande dessa
omständigheter vid mutterlåsning, inför vilkas förmodade
oöverkomlighet man tydligen resignerat. —
Men finnes då någon möjlighet och utväg att kunna
bringa den mot underlaget åtdragna undermuttern till
anliggning nedåt på bultgängan utan någon
ytterligare nedpressning medels övermutterns våldsamma
åtdragning med risk — ja given följd, att bulten försträckes
och gängningen deformeras? Jo! Möjligheten finnes
verkligen och tillvägagåendet är följande:
l:o. Tillskruva undermuttern mot underlaget med
normal, ändamålsenlig och fast tilldragning’
2:o. Ansätt därefter övermuttern till fast, tät
anliggning på undermuttern, dock utan någon ytterligare
nedpressning av denna!
3 :o. Kvarhåll övermuttern i detta åtskruvade läge
med (en) skruvnyckel under det att undermuttern med
en andra nyckel vrides tillbaka (åt vänster å
högergän-gad bult) så långt det kan gå — till stopp! —
Vad är det då som sker under denna enkla procedur?
Blott det, att undermutterns gänga släpper sin
kontakt med bultgängans undersida och i stället anlägges
mot dess översida, allt under det att undermutterns
anliggning mot underlaget förblir densamma som förut,
nedtryckt, som den är, av den i sitt åtdragna läge
kvarhållna övermuttern.
Övermuttern har nu, såsom vanligt, att ensam
motsvara bultpåkänningen, men har undgått den extra
frestning, som skulle ha kommit av försök till
nedpressning av underlaget.
Undermuttern blir genom backdragningen fastkilad
mellan övermutterns underplan och bultgängans
översida utan att någon ansträngning av bult eller
gängning sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
