Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 INDUSTRITIDNINGEN NOR D E N
Under en längre tids vistelse i nämnda land har jag
varit i tillfälle att synnerligen ingående studera de
pågående standardiseringsarbetena på skilda områden.
Måhända kan det intressera läsaren att taga del av de
resultat, som där — och även i vissa andra länder —
uppnåtts, nu närmast med avseende på
standardiseringen av pappersformat.
Till en början vill jag nämna, att tills vidare endast
papperets format standardiserats, sålunda icke vare
sig vikt, kvalitet, sammansättning eller färg. Det
följande avhandlar sålunda endast själva formatets
standardisering. Sifferuppgifter m. m. äro hämtade dels ur
DIN-boken nr 1 (se nedan), dels ur »Die Normung
der Papierformate», av Rud. Ullstein.
När efter krigets slut arbete på Tysklands
återställande begynte, hördes överallt slagorden,
»specialisering», »typisering», »normalisering». Inom industrin
var man sålunda fullt på det klara med, att genom
förenkling inom produktionssättet bättre och billigare
fabrikat kunde och måste framställas, dvs att varje
fabrikant måste specialisera sig i största möjliga
utsträckning, tillverka huvudsakligen artiklar av vissa typer,
standardartiklar, standardcletaljer. Ett fåtal
industrimän frågade sig visserligen med misströstans skepsis:
»Vartill skall i dessa svåra tider detta
organisationsbråk tjäna? Varför tillåta så många människor, vilkas
arbetskraft bättre kunde användas, att bortslösa sin
tid med vetenskapliga eller kvasivetenskapliga
undersökningar, vilkas värde naturligtvis är lindrigt sag’
tvivelaktigt?» Dessa skeptiker voro likväl, dess bättre,
ett relativt fåtal: industrins målsmän sågo i allmän
het blott alltför klart den väg, man med nödvändighet
hade att följa.
Framför allt var det inom storindustrin som man
grep sig an med standardisering av sina fabrikat. Och
storindustrins exempel följdes snart av de mera
betydande boktryckerierna, representerade av det tyska
boktryckarförbundet, vilket inom kort gav till känna
nödvändigheten av att standardisera tryckeriernas
alster. I anslutning till den av industrin tillsatta
arbets-kommittén »Normenausschuss der Deutschen
Industrie», har sålunda tillkommit »Normenausschuss für
das graphische G-ewerbe», som i första hand befattar
sig med pappersformatens standardisering: resultaten
av båda kommittéernas arbete samlas och
offentliggöres i de s. k. DIN-böckerna (DIN utgöra initialerna
av »Deutsche Industrie-Normen»).
Vad beträffar pappersformaten gällde det först att
fastställa ett normalmått. Därvid utgick man från
kvadratmetern som »likare». Vid undersökning av
redan befintliga format fann man, att flertalet av dessa
voro delade efter gyllene snittet, dvs i förhållande
5:8. Då emellertid sidoförhållandet 1: Vä, vilket
motsvarar ungefärligen samma delning, måste anses både
teoretiskt och i synnerhet praktiskt riktigare, enär det
medgiver neddelning till samma sidoförhållande
genom halvering av den ursprungliga sidlängden, antogs
detta förhållande såsom underlag för. den
standardserie, som upprättades. Ytans grundstorlek bestämdes
till 1 kvm: med nyssnämnda sidoförhållande, 1: VS,
erhåller detta format sidorna 841 X 1 189 mm, och
genom upprepad halvering av ytorna erhålles en
standard-formatserie, inom vilken sidoförhållandet alljämt
förblir detsamma.
Denna series fjärde format i ordningen, dvs det vars
yta utgör 1ha av grundformatets, eller 210 X 297 mm,
ligger mellan det hittills allmännast brukade s. k.
kvartoformatet och det s. k. dokument- eller
folioformatet. Detta var en lycklig omständighet, ty därmed
var formatet på brevpapper såväl för affärsskrivelser,
som för officiella handlingar m. m. från början av sig
självt givet. Vid halvering av detta format erhålles
formatet för »halvbrev», meddelanden etc, eller, om det
ställes på högkant, formatet för oktavbrevpapper,
lämpligt för privatbrev m. m.; nästa format i serien,
105 X 148 mm, det sjätte i ordningen, har f. n. stora
utsikter att bliva antaget som internationellt
brevkortsformat.
Denna formatserie, den s. k. A-serien, lämnade
sålunda en följd av utomordentligt användbara
storlekar. Emellertid gjorde sig snart gällande, att serien
var för gles, enär det rätt ofta visade sig, att av två
närliggande format det ena var för stort och det andra
för litet. Man bildade då en ny serie, den s. k. B-serien,
bestående av format, som utgöra det geometriska
medeltalet mellan två närliggande storlekar i A-serien.
Härvid visade det sig, att långsidan av grundformatet
i B-serien blev jämnt en meter, oeh såsom ett
egendomligt faktum framstod, att detta mått motsvarade
grundformatet i den amerikanska standardformatserie,
vilken ungefär samtidigt, men fullständigt oberoende
av de tyska arbetena, av sakkunniga i U. S. A.
föreslagits till grund för pappersformatsstandardisering
i Amerika.
Arbetsintensiteten i Ryssland. Den kommitté, som
i Ryssland tillsatts för att höja arbetsintensiteten
inom pappersindustrin, hade sammanträde den 11 okt.
varvid hr Boutylkin redogjorde för de resultat, som
åstadkommits genom införandet av arbetspremiering
och införandet av ackordsystem vid Leningradska
pap-perstrustens fabriker. Han kunde konstatera att
arbetsintensiteten ökats tack vare de vidtagna åtgärderna.
Efter diskussionen uttalade kommittén som sin
mening att den ansåg det synnerligen lämpligt att införa
utbetalandet av premier till arbetarna för besparingar
i fråga om råvaror, bränsle, materialier och
nedbringandet av omkostnader under förbehåll att produktionens
kvalitet därmed höjdes. Likaså ansåg kommittén
införandet av ackordslöner lämpligt, dock att »för
undvikandet av fördyringen av arbetskraften och av
arbets-disciplinens förslappande», detta lönesystem måtte
komma till användning med yttersta försiktighet och fasta
normer endast fastställas efter förutgående kontroll av
de företagna försöken. (Enl. Sv. Pappersm.-Tidn.)
Bärkraften hos en fallskärm. Det har prövats
såsom fullt betryggande med 56—60 kvm:s bäryta å
fallskärmen, för att den därmed nedstigande personen
ej vid kontakten med marken skall kroppsligt skadas.
Under normala luftförhållanden modererar en sådan
fallskärm fallhastigheten till ca 4m i sekunden,
vilken hastighet ej anses riskabel. Beträffande tyget
till fallskärmen har man gjort det rönet, att detta ej
bör vara av mycket tät vävnad, utan bör denna vara
något gles samt tunn (lätt), men stark. (Enl.
med-del. av löjtn. R. Thorn blad vid diskussion i Sv.
upp-finnarefören.)
Heliumgasen, särskilt åtrådd för fyllning av
luftballonger, är som bekant en dyr vara. För fyllning av
»Los Angeles» (fel ZR-3) behöver Förenta staternas
marindepartement 4 månaders produktion av sin
he-liumfabrik. Förenta staterna ha hittills kostat på över
5 milj. dollars för heliumgaisframställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
